Bor i Bogotá och skriver just nu mest om södra Amerika. Här kan du köpa böcker, följa blogg, läsa artiklar och hitta läsning om Latinamerika.
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-03-01 14:08 2 kommentarer
I The New Republic skriver Jorge Castañeda, författaren till den lysande Utopia Unarmed - The Latin American Left After the Cold War, en intressant artikel om effekterna av att USA nu helt slutat att intressera sig för den kontinentala grannen i syd: "It has grown increasingly difficult for certain regimes to blame Washington for their failures. From Venezuela to Argentina to Bolivia, populist governments have pursued economic and social policies, as well as geopolitical alliances, that can scarcely help their people. When these policies inevitably fail, these governments won’t be able to replicate the rhetorical trickery of the Cubans or the Sandinistas. They cannot hold Washington responsible for their setbacks. At best, they can argue that the peasants in the Andes are still hungry because of the presence of U.S. troops in Afghanistan, but that is not an easy sell."
Castañeda har klivit rätt långt högerut på sistone o hans tonart börjar kännas igen, så den som vill ha lite bra motvikt i ett besläktat men annat ärende kan läsa Greg Grandins essä Muscling Latin America i The Nation: "The anchor of this condensed Monroe Doctrine is Plan Colombia. Heading into the eleventh year of what was planned to phase out after five, Washington's multibillion-dollar military aid package has failed to stem the flow of illegal narcotics into the United States. More Andean coca was synthesized into cocaine in 2008 than in 1998, and the drug's retail price is significantly lower today, adjusted for inflation, than it was a decade ago. But Plan Colombia is not really about drugs; it is the Latin American edition of GCOIN, or Global Counterinsurgency, the current term used by strategists to downplay the religious and ideological associations of George W. Bush's bungled 'global war on terror' and focus on a more modest program of extending state rule over 'lawless' or 'ungoverned spaces,' in GCOIN parlance."
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-02-27 13:08 5 kommentarer
Här väldigt fina nyheter från Colombia, landet som under senaste året varit på vippen att falla över i semidiktatur. Nu startar äntligen valkampanjen - presidentval i maj - o så vitt jag kan se är Sergio Fajardo, framgångsrika borgmästaren från Medellín, den enda som skulle kunna slå uribismons kandidat Juan-Manuel Santos. Den senare är patriark i landets mäktigaste mediefamilj - Colombias Bonniers - o kommer ha de två stora tevekanalerna, den största dagstidningen o landets största radiokanal på sin sida. Och då vinner man som bekant lätt. Fajardo har rejält med karisma på sin sida men dessvärre inte ens ett parti (inget ovanligt dock i Colombia att populära män startar, o vinner, presidentvalskampanjer utan parti). Liberalernas kandidat Rafael Pardo är en bra demokrat men tyvärr helt utan karisma och utan det kommer man ingenstans i världens mest karismatiska land. Polo Democrático, det nya vänsterpartiet som möblerat om det politiska landskapet på senare år o varit avgörande för mycket positivt som hänt, är tyvärr inte moget än för mer än att vara effektiv opposition. Dess kandidat, Gustavo Petro, är landets viktigaste politiker men tyvärr helt chanslös i presidentracet. För smart, för urban, för vänster, för feminin. Det viktiga just nu är emellertid att den colombianska demokratin räddats o att Alvaro Uribes försök att reprisera Perus Fujimori o Venezuelas Chávez gick om inte. Härligt. Tack konstitutionsdomstolen. Landet lever.
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-02-26 18:27 2 kommentarer
Klas Gustavsson är en skoj o skarp tänkare som skrivit den lysande boken Socialismens liv efter döden o som gjort detta inlägg i Arenadebatten som jag tydligen missat. Bra o tänkvärt för den som orkar lite meta på meta på meta.
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-02-22 19:36 4 kommentarer
Fick mig ett gott skratt här när jag ser att Dan & Daniel i dagens Aftonbladet skriver att Arenas redaktörer "förnekar sin postmoderna linje" o ägnar sig åt "flummig relativism" i stället för att "tänka radikalt". Är lite osäker på när Dan & Daniel föddes men bara en kort fråga: vilka radikala tankar är sen säg 30 år tillbaka inte postmoderna o relativistiska? Den här tjockskalliga konservatismen som ryker ur öronen på pojkarna är ju när man tänker efter rätt sanslös. Vad är det som INTE relativiserats de senaste 50 åren? Klass? Man? Kvinna? Människa? Sjukdom? Etnicitet? Nation? Arbete? Sexualitet? Makt? Vad? Kan vi inte få ett - säger ett - exempel på vad det är som är det där fasta grabbarna så desperat ropar på? Jag skrev i Arena under den tid jag var chefredaktör att inte ens "människovärde" är ett begrepp med analystiskt värde utan bara en tom retorisk figur. Fritt att invända - vad säger D&D? Vad är människovärde i fast mening? Har ni tänkt nåt på det? O då menar jag inte som politisk plattityd utan som nåt med bärande filosofiskt värde. Att Vatikanen, Axess, KD, Opus Dei, Sverigedemokraterna, Göran Skytte, George Bush o min sen länge döda farfar argumenterar på det där relativofoba sättet är ingen nyhet för mig - men två självidentifierade socialister? O som kallar sitt tänkande radikalt? Holy fuckin Hell. Är det inte 2010?
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-02-22 19:22 2 kommentarer
Först nu fick jag tid att lyssna på hela Konflikts sändning om den svenska narkotikapolitiken och som jag misstänkte blev slutsatsen än en gång förödande för svensk linje. Tack Konflikt. Stackars Norden. I den där idéhistoriska essän jag tipsade om skrev jag redan 2002 att någon borde göra en liknande granskning av den svenska drogpolitikens mördande konsekvenser som den Maciej Zaremba gjorde om tvångssteriliseringarna. Är en jättestory. Men inget har hittills hörts. Ska göra det själv. En vacker dag.
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-02-20 03:24 2 kommentarer
När jag på 1990-talet började skriva om de problem utopin om det narkotikafria samhället skapar - massor av onödiga dödsfall - var det lite av en desperat enmanskamp i offentligheten. Få vänner. Sen blev det bättre, o i slutet på nollnolltalet hade de flesta svenska ledarsidor bytt fot o är i dag förespråkare av metadon o sprutbyten. Dagens Konflikt har rubriken "Ett samhälle fritt från narkotika - utopi eller möjlighet?" o av pufftexten är det svårt o få en uppfattning om ifall programmet kommer ända i någon slutsats, men jag tror det. Lyssna. Här min essä Den nationella baksmällan som jag skrev för många år sen o som ger en idéhistorisk bakgrund till dagens dilemman i drogpolitiken.
OBS KRÖNIKA | 2010-02-19 4 kommentarer
För inte länge sen hände nåt intressant bland den kristna högerns kolumnister o politiker här i Colombia; Sverige - landets som brukar dömas ut som förtappat socialistiskt - blev plötsligt en positiv referens för religiösa nynationalister. Ett mönsterland. Ett riktmärke. Eller, framför allt: en tydligt stat. 
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-02-09 16:54 4 kommentarer
Sorry att inget händer här just nu men jag är för trängd av annalkande återresa till Sthlm, husstädning, vänner som vill skåla hejdå och hotande dödlinjer för att hinna blogga denna vecka. Kan just nu bara tipsa om ett mkt intressant inslag om sport o kön sin gick i gårdagens Studio ett.
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-02-01 17:40 4 kommentarer
Lustig denna debatt om att Larsson inte kunde skriva. Har bara redigerat en text av Stieg Larsson - när jag var redaktör på Arbetaren - och den var som jag minns det mycket välskriven. Debattartikel om AFA med bra faktasamling plus effektivt uppbyggda poänger. Till och med skön rytm. Kan förstås inte svära på att den inte var spökskriven av någon annan, en fråga Åsa Linderborgs informanter inte verkar ställa sig, men har svårt att tro det. Hade direkt kontakt med honom. Har för övrigt just landat i Cartagena o har bara sporadisk uppkoppling dessa dagar. Blir magert bloggande denna vecka. Ska skriva ett reportage till Arena. Åter i Bogotá lördag.
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-01-30 22:00 28 kommentarer
Som läsare av denna blogg vet hör Noam Chomsky inte till mina idoler och han har ingen vidare koll på vad som händer i södra Colombia, men analysen i detta föredrag är helt korrekt. En liten läxa till Olle Svenning o andra som svävar vidare i villfarelsen att kritik av kriget mot narkotikan är en högerposition. I ingen del av världen utom Sverige är det så. Ingen. Apropå den lite lustiga Arenadiskussionen om att gå eller inte gå under enade fanor är det kanske dags för svensk vänster att ansluta sig till den globala radikalismen i en av världens största politiska frågor. Men jag gissar det är som vanligt; när nordisk vänster i ett globalt perspektiv är i promilleminoritet så är det bara världen, den förkrossande majotiten, som har fel. Jorå, den sången har man hört. Nedanstående perspektiv är ett av alla som behandlas i min kommande bok.
Samlade essäer, krönikor och reportage om liv, död, knark, män, manipulation och megastäder.
Politiskt resereportage om Latinamerikas radikala förvandling. Inbunden utgåva slutsåld.
Om djurrättsrörelsens genombrott och andra laddade frågor: Vem har rätt att döda och varför?
Skrivet av Dan 2010-03-05 17:26
Zapata, Kuba, Lula
På omvägar - nämligen genom en sammanfattning på engelska av den gångna veckans tyska kultursidor och diverse bloggar (tydligen också vissa franska sådana) - läste jag det här:
"We let Zapata die," writes Renaud Revel in his media blog Express. The case of the Cuban dissident Orlando Zapata, who died after 85 days of hunger strike, interested no one in Germany. He belonged to a large group of dissidents, who were thrown into prison by the caudillo of the tropical dictatorship. In prison Zapato's term was extended to 36 years without trial. "Zapata's hunger strike attracted almost no attention. Of course we knew not to expect anything from Chavez. But other Latin American leaders, who are familiar with the insdide of a prison cell, could have intervened. But no. The popular Lula refused to meet political prisoners on his visit to Cuba. Shame on him."
Den engelska sammanfattningen av tyska tidningar finner man här: http://www.signandsight.com/intodaysfeuilletons/2000.html
Skrivet av Atw under det senaste dygnet 00:59
dsdd
''From Venezuela to Argentina to Bolivia, populist governments have pursued economic and social policies, as well as geopolitical alliances, that can scarcely help their people.''
Alltså, man kan ju absolut diskutera både Argentina och Venezuela (särskilt då Venezuela). Men det ekonomiska läget i Bolivia är väl ganska stabilt i jämförelse med de flesta andra Sydamerikanska länder? När jag var i Peru för några månader sedan så kunde jag läsa rätt ofta i landets högerpress motvilliga erkännanden att Morales för en ''ansvarig budgetpolitik'' osv. Landet fick ju även beröm av IMF för sin krispolitik osv. Korruptionen har minskat i landet (enligt Transparency International), de sociala programmen verkar vara ganska framgångsrika, infrastruktur byggs ut etc. Och ingen vet ju vad som kommer hända i framtiden, med litium i salar de Uyuni osv. Än så länge verkar väl Evo klara sig bra? Vad baserar han sin negativa tankar kring Bolivia på?