Den som haft blicken riktad mot sydväst har under nollnolltalet sett en brutal amerikansk händelse; den mexikanska statens sammanbrott. Kulturlandet som blivit sluss mellan kokainets producerande och konsumerande kontinent huggs nu upp mellan våldsamma drogkarteller och mörkrets enda ljus är att problemets djup nu växer in i den riktigt stora litteraturen.  

När Carlos Fuentes – ett år efter Gabriel García Márquez – fyller 80 firas det med en rad mexikanska och internationella partyn och priser men framför allt med ny roman,  La voluntad y la fortuna. Boken, berättar författaren i El Pais kulturbilaga Babelia, rör sig i många lager men framför allt kring det tema som oroar honom mest; demokratins utsatthet i ett kriminellt smittat land med skenande efterfrågan på säkerhet. Ökända mordmetropoler som Medellín eller Rio de Janeiro är i dag rena Vingåker jämfört med Mexikos pulverhanterande megastäder, och Fuentes tvivlar starkt på landets möjligheter att klara sig undan en ”auktoritär lösning” – om inte rätta saker görs.

USA:s eviga sug efter knark gör Mexiko till ett slags stirrig springpojke och så länge dollarrullningen fortsätter på nordamerikanska banker – den stora pengatvätten sker där – driver svällande gangstergäng transitlandet allt närmare ett styre där säkerhet går före allt; diktatur. För att dämpa de allt folkligare kraven på järnhänder krävs enligt Fuentes inte bara att USA börjar röja rejält på hemmaplan, utan också en union av sju åtta drabbade länder som går samman i ett beslut om avkriminalisering av droger.

Självfallet skulle det leda till ökad konsumtion, säger han, men det är en småsak jämfört med vad som nu står på spel: ”När Franklin D Roosevelt avkriminaliserade alkohol försvann inte USA:s fyllon, men det gjorde Al Capone och hans likar.” Den stora utmaningen är enligt Carlos Fuentes inte att sänka användningsprocenten med en eller annan enhet i USA och EU, utan att rädda livet på en rad sargade stater – framför allt Mexiko – genom ett nyktert sorterande av vissa principer framför andra: ”Att kunna erbjuda medborgarna trygghet och säkerhet utan att förlora demokratin – det är vad det nu måste handla om.”

Magnus Linton