Cocaína – en bok om dom som gör det (Atlas 2010)

Vid tiotalets ingång genomgår kokainet en bred popularisering i Sverige och Europa som kommer få stora konsekvenser för all framtid. Många här, men framför allt där. Hos andra.

”Cocaina – en bok om dom som gör det” är inte ett reportage om knark som hot mot svensk ungdom, utan om efterfrågans och antidrogkrigets betydelse för pulvrets blodiga arbetsgolv; Colombia – det trasiga land som producerar 70 procent av allt kokain världen konsumerar.

Magnus Linton gräver upp rötterna till en av världens största industrier och tar läsaren med på en brutal resa genom kokainets galna historia, produktionens våldsamma villkor och dess växande roll som bränsle i geopolitiska krig och religiösa världsbilder.

Cocaina är en uppföljare till Augustnominerade Americanos.

 

MEDIA OM BOKEN:

”Jag vet ingen annan svensk journalist som med samma lätthet som Magnus Linton kan röra sig mellan reporternärvaro, referat av akademiska läsefrukter och storpolitiskt resonemang: som en skicklig bilförare håller han stilen oavsett vägunderlag. Hans reportagekonst har något filmiskt över sig: sättet att späcka texten med våldsamma spanska glosor och den kontrasterande naturlyriken. Det är ett katastrofreportage, men utan falska råd och lösningar.”

Björn af Kleen i Sydsvenskan

”Cocaina beskriver en verklighet i konstant förändring och Linton lyckas i sina berättelser från olika vrår av Colombia väva in komplicerande historiska perspektiv på ett så självklart sätt att man inte ens märker det. Han lyckas till och med här och där belysa ”det andra” Colombia – det fantastiska landet bortanför droger och våld som Linton helst skulle vilja berätta om. Det är på många sätt en lysande bok baserad på reportage som inte bara har varit svåra att göra, utan också farliga.”

Lars Palmgren i P1:s Kulturnytt

”Poängen med Cocaína är att den faktiskt är förbannat bra utan att författaren själv syns särskilt mycket. Linton skriver inte in sig i reportaget, och han tar inte ställning i själva legaliseringsfrågan, utom i en svepande formulering i förordet om att han ’varken vill ha kokain på Konsum eller leva i ett narkotikafritt samhälle’. Men det här är heller inte en pamflett om en drog, snarare kan man tala om en exposé över Colombia: en välresearchad och kärleksfull skildring av ett land med en sällsynt våldsam närhistoria.”

Philip Teir i Dagens Nyheter

”Jag märker att jag under läsningen glömmer att det över huvud taget finns någon människa som tar kokain, alla brukare och missbrukare abstraheras till ”efterfrågan”. Greppet är beundransvärt i all sin envisa konsekvens: vi ser kokainets politik klarare om vi inte blandar in skälen att ta droger, misären, moralen. Bilden blir halv, skulle vissa hävda. Bilden blir koncentrerat klar, tycks Linton mena och jag håller med.”

Ulrika Stahre i Aftonbladet

”Av alla spännande stråk i Magnus Lintons berättelse handlar det mest fascinerande om hur USA:s knarkkrig i Colombia inte längre handlar om att förinta kokainet, utan om att med drogen som förevändning bibehålla geopolitisk makt i regionen. Den här aspekten gör det ännu svårare att föreslå en enkel lösning på den humanitära katastrof som är det globala knarkkriget. Magnus Linton är klok nog att inte avslutningsvis förkrympa sin magnifikt komplexa berättelse till ett litet åtgärdspaket.”

Johannes Forsberg i Expressen

”Linton skiftar skickligt mellan makro- och mikroperspektiv. Från skildringar av festande backpackers och fattiga bönder på kokaodlingar, till det politiska spelets historia och nutid. Det är svårt att sätta fingret på maktstrukturer i såväl de små som stora sammanhangen utan att bli övertydlig, men Linton lyckas. En förutsättning för detta är den befriande brist på sentimentalitet som boken präglas av. Rakt och insatt berättar Linton om skeenden och historik, utan att någon gång vare sig glorifiera eller offerstämpla någon. Samtidigt genomsyras boken av ett starkt patos. Knarkhandeln blir en ständigt närvarande fond för en större berättelse om makt, stat och fattigdom.”

Elin Grelsson i Göteborgs-Posten

”I den mån Wierup och de la Reguera tog upp legaliseringsfrågan var det snarare i ett moraliserande tonläge. Utan att veta om det verkligen ligger till så, är det inte omöjligt att detta är orsaken till att det blev två böcker om kokain istället för en. Det är dock inget att sörja. Läs båda istället. I synnerhet Lintons. Det här är lysande.”

Mikael R Karlsson i Borås Tidning

”Magnus Linton tar med läsaren på en hisnande resa i landet där 70 procent av världens kokain produceras. Cocaína är en skildring av misslyckade krig, landsbygdsmisär och kollapsad drogpolitik. Det är många moment som etsar sig fast. Främst Lintons avskalade möten med illitterata kokaodlare i Putumayo, med yrkesmördaren Alonso som jämför sitt arbete med vilket jobb som helst i tjänstesektorn, med svenske kokainturisten Håkan som festar nätterna igenom på klubbarna i Medellín och med anhöriga till personer som dödats i knarkkriget i Colombia. Linton ser det som sin uppgift att ge hela bakgrunden. Han lämnar aldrig läsaren i sticket.”

Johannes Nesser i Upsala Nya Tidning

”Cocaina är förvisso en läsvärd bok. Linton rekapitulerar Colombias moderna historia och sätter fingret på de destruktiva processer vars primära drivkraft är suget efter knark. Han tar dock inte ställning i liberaliseringsdebatten. Men den bedrövliga situationen i länder som Colombia bör, tycker jag, tas med i kalkylen när riksdagsmän och andra debattörer diskuterar den svenska förbudspolitikens för- och nackdelar.”

Carl Johan Gardell i Svenska Dagbladet

”Kokainet är, som Linton uttrycker det, ett koncentrat av en mängd globala konflikter, och det är just den efterklangen som ljuder starkast. Och som gör att jag kommer att följa Colombia mer noggrant från och med nu. Lägg nu den här boken sida vid sida med hans förra, ”Americanos”, och det blir en vacker samling mycket stora reportageböcker. Orkar han med en sådan här Augustvärd bok till? Hoppas. Hoppas.”

Stig Hansén i Helsingborgs Dagblad

”Öppningskapitlet ‘Cocaturísmo – Medellín som Mallorca’ är bland de häftigaste läsupplevelser jag haft på länge. Här får vi, på ett språk som exploderar som en fyrverkeripjäs, stifta bekantskap med västerländska kids som turistar i den colombianska staden Medellín – en stad som ömsat skinn från världens mördarhuvudstad till ett lika förföriskt som spännande resmål som får den nya tidens turister, flashpackers, att flockas kring nybyggda hostels. Linton är sedan fyra år bosatt i Bogotá och fokus i boken ligger, som undertiteln antyder, på de människor som producerar det vita pulvret – människorna som odlar, framställer, smugglar och dör för några futtiga pesos. Men mitt i allt bottenlöst elände är boken också en kärleksförklaring till Colombia. ‘Cocaina’ kan mycket väl vara årets bästa reportagebok.”

Fredrik Quist i Östgöta-Correspondenten

”Med stilistisk skicklighet skildrar Magnus Linton drogindustrin i Colombia. Boken är på många sätt en sorglig läsning. I många länder i den postkoloniala världen har tillgången till värdefulla råvaror lett till katastrof. I Colombia handlar det om en i sig oförarglig växt, kokabusken, som genom tiderna berett glädje och stimulans. Då man lärde sig att tillverka kokain av bladen inleddes katastrofen. Efterfrågan i de rika länderna har varit så gott som omättlig och Colombia har därför hamnat mellan hänsynslösa kokainmaffior och lika skrupelfria soldater i kriget mot droger. I Lintons bok träder alla parter i konflikten fram.”

Tom Karlsson i Ny Tid