Redan i sin legendariska bestseller Skönhetsmyten konstaterade den amerikanska feministen Naomi Wolf att en kulturell fixering vid kvinnors vikt inte har något med kvinnlig skönhet att göra utan bara med kvinnlig lydnad. Det är förstås sant, skriver Magnus Linton

Många revolutioner återstår men nu tänker jag mest på en: kvinnornas uppror mot fettförtrycket. Badsäsongen har startat och alla vet vad det innebär av psykterror i det offentliga; ingen slipper undan den kommersiella likriktningen och marknadens tillträde till alla rum har skapat ett idéklimat som svårligen kan kallas annat än sjukt.

Säkert är det därför skribenten Therese Svensson i senaste numret av Darling (3/02) uppmanar alla kvinnor att ställa sig utanför den sociala kontrollen genom att utföra en simpel handling som borde vara självklar men som i ett genomkommersialiserat samhälle plötsligt blivit revolutionär – att äta sig mätt: ”Fett är den sista fronten. Bryter vi mot den bryter vi samtidigt skönhetshetsen och kan låsa upp vår fotboja. Det är den sanna revolutionen.”

Redan i sin legendariska bestseller Skönhetsmyten konstaterade den amerikanska feministen Naomi Wolf att en kulturell fixering vid kvinnors vikt inte är en besatthet av kvinnlig skönhet utan av kvinnlig lydnad. Det är förstås sant. Att kvinnligt fett är mindre skadligt än manligt är lika mycket ett faktum som att det är det kvinnliga fettet som provocerar. Något som i sin tur är lika sant som att varken jag eller Therese Svensson längre känner en enda kvinna som har ett helt avspänt förhållande till mat: ”Man lär sig att det hemskaste som kan hända ens kropp är om man blir fet. Fett är en dödssynd.”

I Darlings uppmaning till frigörelse från fettångesten i stället för från fettet ingår dessutom en hel del spännande fakta. Att fett är helt avgörande för könsmognad och fruktsamhet är väl inte direkt en nyhet, men enligt Svenssons research är också den framtida kåtheten starkt beroende av fett; en amerikansk undersökning visar att ”tjocka kvinnor har dubbelt så lätt att för bli kåta än sina magra systrar” och att i ett experiment ”slutade kvinnorna onanera och dagdrömma om sex när de inte åt tillräckligt”. I Indien, för att hämta faktaexempel från annat håll, ligger de allra fattigaste kvinnornas dagsintag på 1400 kalorier – alltså 600 kalorier mer än en västerländsk kvinna som följer Hilton Head Dieten får äta. Återstår bara att säga: ät, drick, ha sex – mer. Och läs Darling.