Senmodernitetens största kollektiva behov tycks vara tröst, och min text handlade om problemet att allt fler medier och opinionsbildare erbjuder det i stället för rejäl penetration av svåra etiska frågor utifrån intellektuellt sammanhängande och tydligt redovisade värdesystem. ”Filosofiska rummet” har varit ett undantag, men i den nyandliga våg jag beskrev har man även där ängsligt börjat leverera ro i stället för oro. Redaktionen låtsas som det regnar men vet att ”Teologiska rummet” inte är en kul bonus till ursprungsprogrammet utan ersätter ”Filosofiska rummet” – ännu ett tecken på min tes; torrt tänkande sköljs allt mer över av vått.

Exemplet naturen är utmärkt. På reflex drar redaktörerna slutsatsen att en radikal fältbiolog, eller säg en vegan, inte kan gå i samma idéspår som kristen höger. En bra filosof behöver inte många ord för att klargöra det släktbandet, och det är lite sorgligt att det som är, eller i alla fall var, radions bästa program nu gudsgullar så ofta att man ibland inte når ens så enkla poänger. Teologer duger till mycket, men när det gäller idéer om liv, död och natur har de sällan något av analytiskt värde att komma med.

Att formuleringen om att det med en teologiexamen nu ”tycks komma en docentur på posten” inte skulle tolkas per bokstav förstod alla utom Ann Heberlein (Expressen 13/9), ej ens nämnd i min text. Upprört har hon fått lägga ut sin cv i Expressen med ett utrop om ”Lintons uppenbara brist på bildning” – där ”bildning” betyder detaljstudier i Heberleins karriär. Herregud.

Prästen Elisabeth Hjort – också i Expressen – är mer intresserad av sak än sig själv och föreslår samarbete med Latinamerikas befrielsekyrkor som ju ”kämpar mot rövarkapitalism, patriarkat och maktkyrka.” Gärna det – om det inte vore för alla befrielseteologiska projekt som kommit till makten de senaste åren och sjösatt attacker på redan marginell aborträtt. Flickor våldtas, dör i tusental, berövas rätten till sina kroppar – av röda kristna män. Det är i detta fall inte politisk färg, utan tro – det vill säga frånvaro av etik – som är problemet.

Kanske var jag naiv, men jag tänkte att alla skulle se att det var sådana dimensioner min kommentar ytterst rörde.