Sex, lögner, präster

Det är väl rätt få som numera kan se en prästkrage utan o tänka pedofil, men i fallet med Paraguays nye president – den socialistiske biskopen Fernando Lugo – är konkret praktiserad gubbsjuka en värre sak än för resten av Vatikanens tusentals barnaskändare.

När Lugo för ett år sen kom till makten i bortglömda Paraguay jublade alla som kämpar för social rättvisa i Latinamerika. ”Dom fattigas präst”, som tidningarna kallade honom, hade segrat och det var länge sen nån svurit presidenteden med sån tyngd som Fernando Lugo. Det kapital som bar honom till posten var inte byggt av politisk erfarenhet, stora pengar eller retorisk begåvning – utan av ett helt annat politiskt material, o bara av det – moral. Efter alla år av bisarr diktatur o närmast fascistoida högerstyren kamouflerade till demokrati hade en sorts ny etisk ryggrad – både i privat o offentlig mening – nått presidentpalatset. Korruption, det vill säga maktmissbruk, skulle röjas bort ur institutionerna och social rättvisa skulle byggas. Äntligen.

Så det är inte konstigt att månadens snackis i latinamerikanska krönikor heter just Fernando Lugo. Det har nämligen visat sig att presidenten, socialisten o prästen, liksom så många av sina kollegor, å det grövsta missbrukat makt under sin religiösa karriär. Inte ekonomiskt – utan just sexuellt. ”Skandalen i Paraguay”, som argentinska La Nacion kallar det, handlar om det ännu okända antal barn som fötts men förnekats av sin far, Fernando Lugo. Under sina år som biskop i en av landets fattigaste delar har desperata bondtjejer, kristet indoktrinerade o livrädda för o hamna i helvetet, biktat sig i fader Lugos bås. O han – den nuvarande presidenten – har å Guds vägnar förlåtit dom, men efter tröstestunden använt sin religiösa auktoritet för o ha sex med flera av flickorna. Vid ett fåtal av alla tillfällen blev förstås barn resultatet, o nu konfronteras Lugo med en rad unga ensamstående kvinnor som säger sig vara mammor till hans avkommor.

I skandalens inledning ljög statschefen o förnekade historierna, men DNA-tester visade snart att i alla fall den första anmälningen var korrekt. Viviana Carillo, som ensam slitit med o ta hand om den nu tvååriga sonen, hävdar att hon var 16, alltså minderårig, när relationen började. O fler fall står i kö. Lugo har bett nationen om förlåtelse, med den klassiska hänvisningen att han bara är människa, det vill säga ofullkomlig.

Venezolanska tidningen Tal Cuál drar en kulturell linje mellan Lugo-affären o katolske biskopen Alberto Cutié i Miami, som också han skandaliserat sig själv med en flickstory. Medan Latinamerikas största tidning, brasilianska magasinet Veja spekulerar i vad som händer om antalet på Lugos förbjudna frukter visar sig växa. I colombianska El Tiempo undrar kolumnisten Mauricio Vargas var feministerna tog vägen i den här debatten. På kontinenten finns, skriver han, en underförstådd allians mellan vänster o feminism som gör att viktiga systemkritiska röster plötsligt tystnar när det är socialistiska patriarker som privilegiesurfar, medan dom skriker högt när högerns män gör samma sak.

Men kanske hänger den saken ihop med det som argentinska La Nación betonar i en ledare, nämligen att skandalen, trots att den är bekräftad, med all sannolikhet tidsmässigt är styrd av Paraguays bruna högerkrafter i allians med narkotikamaffia. Lugo har varit hård mot landets expanderande cannabiskarteller, o det finns många skäl o fråga sig varför affären briserar nu o inte under valkampanjen för över ett år sen.

I Paraguays egen morgondrake – också den med namnet La Nacion – skriver Enrique Vargas Peña att oavsett skandalens politiska dynamik är saken inte konstig. Den kristna moralen har inget med rationalitet o konsekvens o göra utan är just byggd på orimliga dogmer följda av synd, lögn, skam, förlåtelse o dubbelmoral, o om det inte vore så skulle alla präster, inte bara Lugo, sakna arbete o karriär.

Kanske har Vargas Peña rätt på den punkten. Men kärnan i Lugo-skandalen ligger på en nivå få kolumnister hittills nått; nämligen att det alltid är några som tryggt sitter o myser i den här hycklerikarusellen medan andra kastas av. Dom förra av ett kön, dom andra av ett annat. President Lugo kan lugnt skvätta säd, förneka faderskap, överge älskarinnor o vara abortmotståndare – på en o samma gång. För det är gratis. Dom oönskade frukterna plockas hela tiden upp av andra. Om o om igen.

Sju av tio barn som registreras i Paraguay – ett av världens fattigaste länder – har fader okänd, o vad det betyder för moder o barn i den socioekonomiska neråtspiral som följer vet alla som kan läsa. Ändå kräver latinamerikanska medier ingen ordentlig revision av en etisk icke-hållning som presidentens. Fernando Lugo har med all rätt gått till storms mot jordägare, USA o knarkmaffia – men har, patetiskt nog, ännu inte lyckats urskilja en minst lika stor fattigdomsgenerator. Sig själv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s