Lyssnade på debatten om Arena i Kulturradion o här en kommentar för nu måste det ju bli nåt stopp på Olle Svennings galopperande lögner, om inte annat för hans egen skull. Och Arenas. Har respekterat honom i alla år men nu undrar man lite vad som hänt. Ålder? Andra bekymmer? Sprit? Funnit barnen på kokaintoaletten?

Häromdagen hittade han i Sveriges största tidning på att jag skrivit att arbetarklassen var "obildad, rentav obildbar" vilket givetvis var ren lögn. Tänkte att det kan väl passera eftersom allt – verkligen allt – jag skrivit byggt på motsatsen o påståendet är omöjligt att ta på allvar. Fånigt. Kunde emellertid inte släppa tanken på varifrån det rent psykologiska behovet av ljug kom och det var det som fick sitt svar i radions debatt. Svenning har för några år sen blivit upprörd – "förfärligt upprör", som han sa i radion – över att jag och Karolina Ramqvist i Arena "drivit en linje om legalisering av knark". Intressant. Eftersom det är lögn. Igen. Lätt att kolla. I vilket nummer, vilken artikel, vilket stycke står det? En "linje" bör väl innehålla i alla fall EN text. Vilken? Låt höra Olle. Ett litet citat. Eller referat. Bara något som stödjer påståendet. Som försvar för varför vi ska fortsätta läsa dig i andra ämnen. Om inte annat.

Men eftersom fantasin är just fantasi blir saken ju bara intressantare. Vad har Svenning läst? Inget, förstås. Det är bara ilska. Blossande ur – ja vadå? Sverige är ett u-land i drogpolitisk diskussion o jag är van vid att kritik av svensk narkotikapolitik omdelbart tolkas som "drogliberalism". Har inga problem med det eftersom det ju i relation till svensk linje bara betyder att man erkänner en skillnad på bruk/missbruk, inte tror på ett narkotikafritt samhälle och är för sprutbytesprogram. Hela den demokratiska världen är på min sida här. Till och med de flesta svenska ledarsidor numera o där måste jag säga att jag tar åt mig en del av den opinionsbildningen. Aftonbladet är ensamt om att ännu sova o jag undrar om det inte är där skon klämmer. Den galopperande insikten om att man sitter ensam kvar i tokerier alla andra lämnat. O så attack istället för att medge feltänk. Maskulinitet kallas sånt. O lugn Olle, vi ser det. Ser dej.

Texten jag gissar Svenning syftar på är min idéhistoriska genomgång av den svenska drogpolitikens rötter, alternativt Karolinas text om cannabis i samma nummer. Ingen argumenterade för nån legalisering av "knark". Jag tvivlar – o nu är jag ärlig – på att Aftonbladets ledarsida vet vad "knark" är för nåt. Låt höra Olle, vad är "knark"? Kan du säga nåt om det? Har du tänkt nåt kring det? Läst nåt? Erfarit nåt? Tror vi är många som skulle vilja höra din definition. Och "legalisering", som du hävdar att vi drivit, vad betyder det? Legalisering av vad? I vilken enhet (Sverige, EU, världen)? Den där linjen som du läst i Arena, vad hade den för definitioner? O i vilken enhet skulle legaliseringen gälla? En sådan "linje" hade väl rimligen svar på sådana frågor? Hur löd dom?

Nej, just det. Du har aldrig läst den där texten. I alla fall inte i Arena. Du har retat upp dig på mej o Karolina av skäl vi får fortsätta att fundera över. Det är intressant. Men återkom gärna när du och Aftonbladet skaffat er åtminstone ett uns av kunskap kring vad den globala debatten om narkotika och narkotikapolitik handlar om. Jag menar för er egen skull. Obildningen är pinsam. Alla skrattar. Texter jag skrivit i ämnet har publicerats i International Journal of Drug Policy, vad tror du det är för tidskrift – ett haschrökarblad?

Jag vet inte hur djupt Sverige kan sjunka i denna fråga, men när landets största tidning inte kan läsa en text publicerad i en av världens ledande akademiska tidskrifter i ämnet utan att se så rött att lögnerna sprutar ur pennorna så är det rätt sorgligt. Tragiskt. Eller jag tror egentligen bara att det är väldigt talande. Berättar nåt om Sverige. Att Olle Svenning, en intellektuell, önskar Arenas temanummer om knark opublicerat är – om man tänker efter – en total skandal. Vad som stod där var idéer som aldrig tidigare publicerats i Sverige. Numret mottogs mycket uppskattande i de stora tidningarna – utom på Aftonbladets kultursida, då bestående av ett gäng gubbar som ett par år senare fick gå allihop, som skrev en så tjockskallig text att nuvarande kulturchef skulle dö av skam om hon såg den. På vilket sätt skulle svenskt idéklimat idag ha varit hälsosammare om de tankarna o den researchen aldrig gått i tryck? Hade arbetarrörelsen mått bättre? Arbetarklassen? Är det så vi ska tolka det? Och vad betyder i så fall den tolkningen – i förlängningen? Sverige och knarket börjar bli en riktigt intressant story. Ska återkomma till det. Den regerande kristna högern där jag bor – bara för att ge lite perspektiv – försöker nu klamra sig fast vid makten med hjälp av den svenska idén om narkomaner som pest, att bruk o missbruk är samma sak o att rena nationer är den enda vägen. Svensk narkotikapolitik – uttryckligen refererad till här i Colombia – är nyfascisternas senaste slagträ. Grattis Aftonbladet.

I övrigt var Kulturradions diskussion intressant, inte minst Svenning som med sköna historiska perspektiv kunde säga precis vad jag alltid tänkt i denna debatt om Arena; det är väl jävla utmärkt att de här skiljelinjerna nu kommer fram o blir så extremt tydliga. Att folk fattar att det finns en vänster för vilken det är självklart att publicera ett sånt nummer som det vi gjorde om knark, och att det finns en vänster som tycker att den informationen är farlig för arbetarklassen och därför bör undanhållas. Ser fortfarande Olle Svenning som Sveriges viktigaste ledarskribent, och just därför är det så obehagligt när han är ute och cyklar. Men det blir nog bättre.