Här väldigt fina nyheter från Colombia, landet som under senaste året varit på vippen att falla över i semidiktatur. Nu startar äntligen valkampanjen – presidentval i maj – o så vitt jag kan se är Sergio Fajardo, framgångsrika borgmästaren från Medellín, den enda som skulle kunna slå uribismons kandidat Juan-Manuel Santos. Den senare är patriark i landets mäktigaste mediefamilj – Colombias Bonniers – o kommer ha de två stora tevekanalerna, den största dagstidningen o landets största radiokanal på sin sida. Och då vinner man som bekant lätt. Fajardo har rejält med karisma på sin sida men dessvärre inte ens ett parti (inget ovanligt dock i Colombia att populära män startar, o vinner, presidentvalskampanjer utan parti). Liberalernas kandidat Rafael Pardo är en bra demokrat men tyvärr helt utan karisma och utan det kommer man ingenstans i världens mest karismatiska land. Polo Democrático, det nya vänsterpartiet som möblerat om det politiska landskapet på senare år o varit avgörande för mycket positivt som hänt, är tyvärr inte moget än för mer än att vara effektiv opposition. Dess kandidat, Gustavo Petro, är landets viktigaste politiker men tyvärr helt chanslös i presidentracet. För smart, för urban, för vänster, för feminin. Det viktiga just nu är emellertid att den colombianska demokratin räddats o att Alvaro Uribes försök att reprisera Perus Fujimori o Venezuelas Chávez gick om inte. Härligt. Tack konstitutionsdomstolen. Landet lever.