Postindianism

I P1-morgon går idag ett bra rep av Lotten Collin apropå att Evo Morales på söndag kommer väljas till en tredje presidentperiod i Bolivia. Att Morales lyckades dribbla med med konstitutionen på ett sätt som var allt annat än rimligt tycks de flesta analytiker nu ha glömt sedan presidentens framgångar varit oomtvistliga och till och med råliberala The Economist erkänner nu att många av reformerna varit bra, för att inte säga helt nödvändiga. De ekonomiska skräckscenarion som målades upp när Evo kom till makten för nio år sedan, inte minst i dåtidens Dagens Nyheter, kom helt enkelt från personer med väldigt dålig koll. De konstitutionella glidningarna han gjort sig skyldig till är emellertid ett verkligt problem, något jag för en tid sedan behandlade i krönikan Populismens rötter för Sveriges Radio. För de av er som vill läsa balanserade analyser från vänster av Morales framgångssaga rekommenderas googling av journalisterna Pablo Stefanoni och Martin Sivak, båda står regeringen lite väl nära för min smak men de har skrivit initierade böcker om Morales och kan läget bättre än de flesta. Läs tex Stefanonis essä Post-Indianismo? (hittar tyvärr ingen översättning till engelska). Tror också att Bolivia-kapitlet i min bok Americanos, finns i pocket, fortfarande ger en rätt uttömmande bakgrund till det semirevolutionära fenomenet. Den politiska processen i Bolivia, har jag tyckt ända sedan jag första gången reste med Evo i hans kokaodlande hemtrakter, är det mest intressanta som hänt i Latinemarika på decennier.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s