Magnus Linton läser om reaktionära män som krigar med feminismen som svärd.

När George Bush motiverade sitt krig med orden ”respekt för kvinnor kan nu bli verklighet i Mellan östern” och fullföljde med ”förtryck av kvinnor är fel var det än sker” skrevs ytterligare ett kapitel i den cyniska sagan om hur feminism används i imperialistiska syften.

Det är en politisk genre med fast ankar i historien. Som Guardian-journalisten Katharine Viner och den muslimska feministen Leila Ahmed påpekat får det dramatiska konsekvenser för kvinnor i hela världen när kristna kolonisatörer drar sin lans under falsk retorik om kvinnors rätt. Bush, som under sin korta tid vid makten hunnit omvandla kvinnoförakt till sällsynt konkret politik med världsomspännande konsekvenser, är en kopia av – för att bara rycka ett exempel ur historien – kolonisatören Lord Cromer, brittisk konsul i Egypten 1883 till 1907. Liksom Bush koncentrerade Cromer sig helt på islams underordning av kvinnan när graden av ”civilisation” skulle mätas i de båda kulturerna, medan han på hemmaplan i London grundade ”Men´s League for Opposing Woman´s Suffrage”, en reaktionär organisation som med alla medel bekämpade kvinnlig rösträtt.

Sekler av pseudoengagemang för kvinnors rätt, skriver Leila Ahmed i tidningen Women and Gender in Islam, är skälet till att ”feminism i många samhällen utanför västvärlden, främst i arabvärlden, i dag möts med misstänksamhet och blivit mycket såbar för anklagelser om att i första hand vara ett redskap för kolonial dominans.” Ämnet tas upp också i den nya boken Made in Texas: George W Bush and the Southern Takeover of American Politics (Basic books) där den amerikanske liberalen Michael Lind binder ihop Cromers tid med Bushs och konstaterar att den senare är den mest rigide kristna fundamentalisten i Vita Huset sedan 1920-talet.

Bushs kvinnoförakt – utanför USA manifesterat i en rad ekonomiska attacker mot FN:s program för reproduktiv hälsa och på hemmaplan i en lagstiftning allt mer färgad av religiös dogmatism – hämtar näring hos den konservative ideologen Marvin Olasky, känd för sina egensinniga teorier om hur kvinnor som gett sig in i offentligheten för all framtid bär på en speciell sorts ”skam”. Bushs syntes av protestantisk fundamentalism och vildsint militarism, menar Michael Lind, möblerar just nu om världen på ett förödande sätt och det är lätt att hålla med om analysens slutsats: ”Låt oss hoppas att denne moraliskt efterblivne president – en av de värsta i amerikansk historia – snart kommer ersättas av andra mer lämpade för ämbetet och som kan reparera alla skador han redan lyckats åstadkomma.”