Magnus Linton läser Norman Mailer och förmedlar ett råd till George W Bush och Ariel Sharon.

Måndagen blev fruktansvärd. Efter terrordådet i Casablanca – 41 döda, över hundra skadade – kom lördagens självmordsattack i Hebron – tre döda – och sen söndagens attentat i Jerusalem – nio döda, tjugo skadade – innan man på måndagen kunde lägga ytterligare två självmordsbombningar i Gaza och Afula till trenden: fyra döda, minst 18 skadade.

Den religiöst inspirerade slakten de senaste dagarna kommer något år efter att mannen som mer än Ariel Sharon går i spetsen för kriget mot terrorismen – George W Bush – försäkrade världen att kriget inte kommer avslutas förrän ”varenda terrorgrupp har hittats, stoppats och tillintetgjorts”. Det är ord snarlika dem som förde Sharon till makten och för att uttrycka det milt har ingen av dem kommit särskilt långt på vägen, tvärtom; trots de största ekonomiska och mest resoluta militära insatserna i historien – såväl när det gäller Sharons israeliska som Bushs globala arena – fortsätter attackerna och världen blir allt otryggare.

Sorterar man bort några av de mer uppenbara förhållandena – varken fred eller rättvisa kan bombas fram, flera av de palestinska ledarna har bevisligen stött terrorister och den israeliska ockupationen måste självfallet upphöra för att någon ens ska kunna börja ta Ariel Sharon på allvar – finner man den omständighet den judiske författaren Norman Mailer behandlar i sin nya antikrigspamflett ”Why Are We At War?”: religiösa människors rädsla för relativism. Precis som galna muslimer, konstaterar Mailer, har Bush och all annan kristen höger ända sedan 11 september varit svåra missbrukare av begreppet evil. De, skriver Mailer, älskar ordet ondska och upprepar det därför i retoriskt syfte ”som om det vore en knapp de kunde trycka på för att stärka sin egen makt”.

Den bibliskt laddade retoriken går hand i hand med den religiöst vridna idén om absoluta politiska mål. Ont kan inte elimineras. Det kan bekämpas men inte utrotas. Liksom mord, sexhandel, krig och andra vidrigheter kan terrorism minskas men inte tillintetgöras, vilket både Bush och Sharon hade begripit om de inte varit så förförda av kristendomens dikotoma tankevärld. Just nu finns många angelägna och akuta steg att ta mot en mindre våldsam värld, och en liten men ändå helt avgörande början vore om de två demokratiskt valda män som förfogar över var sin enorm militärmakt övergav Gud och i stället tog till sig Norman Mailers svar på frågan om det finns en acceptabel nivå av terror: ”Jag är rädd att vi måste erkänna att det är så. Ett visst mått av terror får vi acceptera. Låt oss överge idén om att all terror måste elimineras”. Så sant. Radikala steg mot fred och rättvisa måste tas helt oberoende av terrorutvecklingen. Den just nu så manifesterade idén ”eliminering först, prat sen” hotar hela världen genom USA:s unilaterala agerande och fortsätter Washingtons arroganta strävan efter ensidig global makt kommer snart hela världen att få lära sig leva på en terrornivå som, säg, dagens Israel. Och då pratar vi ondska av helt nya dimensioner.