Rädda orden från fronten

Varje självmål vänstern gör drabbar det globala välfärdsprojektet och stärker den kulturkonservativa högern. Givetvis kan även Ordfront bli en del av en modern vänster, men då krävs en snabb medlemsrevolt.

Så fick Sverige ett nytt ord: ”caffè latte-vänstern”. Knappt hade Arenas temanummer om federalism (2/03) nått diskarna förrän ryggmärgsvänstern formerade sig med gevären vända mot tidningen: förrädare.

Några av profilskribenterna i EU-motståndets eget magasin – Ordfront – tävlade om att raljera över Arenas rädsla för stärkt nationell suveränitet och engagemang för överstatliga institutioner. Göran Greider sa att vi hör till en löst svävande vänster som blivit för fin för ”driftslivet i sina stater”, Ordfrontideologen Mikael Nyberg förfasades över att vi gett den ”postmoderna kalkonboken” Imperiet stor uppmärksamhet i vår kamp mot nationell chauvinism och i oktober satte magasinet några maoister på att snickra listor där Arenas redaktörer kom i topp som folkföraktare eftersom vi hävdat att EU:s östutvidgning präglas av politisk vilja och inte av en nyliberal konspiration.

Så nu i november dog rösterna. För plötsligt hade det uppmärksammats att nationalvänsterns egen tidning gått så långt i hån av överstatliga ordningar (i detta fall Haagtribunalen) och försvar av nationellt självbestämmande att man försäkrat sina läsare att de lurats av en global mediemanipulation: tusentals avrättade människor på Balkan befann sig i själva verket i lägren helt ”frivilligt” och ingen har ”funnit bevis för systematiskt dödande i Bosnien”. Jovisst, så stod det.

Balkanrevisionismen på Ordfront Magasin chockade många. Det borde den inte. Sjuka konspirationer har länge varit motorn i den vänstertradition de tillhör och frågan om nationell suveränitet kontra överstatlighet har på senare år kraftigt accentuerats som den springande punkt som delar en framväxande global vänster i två läger. I den nya rättviserörelsen, i EU-frågan, i diskussionen om WTO, i debatten om Imperiet, i frågan om internationell rättsordning – saken finns med överallt. Under massdemonstrationerna i Prag 2000 vandrade Ordfronts vänner omkring med hammaren och skäran, i Göteborg 2001 ville de ”rädda de svenska jobben” genom projektet ”Sverige ut ur EU” och i Porto Alegre 2003 bad de till Fidel Castro. Det politiska verk denna vänster hatar mest av alla – Mikael Nyberg menar att det är direkt ”livsfarligt” – är just Michael Hardts och Antonio Negris Imperiet eftersom boken går till så våldsam attack mot den socialism Ordfront nu önskar åter på Balkan: ”Det är en tragisk ironi att den europeiska nationalistiska socialismen kom att likna nationalsocialismen. Det beror inte på att

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s