Skönhetshöger

Svensk höger har i höst gjort halsstarriga försök att återuppliva idén om att det – minsann – finns sådant som är vackert i sig. I Axess tema ”skönhetens tabu” ville några farbröder förandliga ”vårt behov av skönhet” och när Timbro nyutgav Ayn Rands klassiker jublade konstkritikern Tor Billgren över vad han såg som ett tecken på en estetisk återgång till raka linjer och absoluta värden: ”Det finns ett behov av den här sortens tänkande efter postmodernismens trista relativiseringar. Jag ser det som en reaktion – ett svar på de senaste decenniernas utveckling.”

Estetisk törst efter något fast att hålla i landar alltid i religiöst svärmeri och därför önskar man idealisterna en resa till Colombia dessa dagar. Nu är den stora skönhetstiden här – månaderna då Miss Colombia koras, landets viktigaste estetiska event – och när stat, kapital och media smider gemensam slägga för att slå in budskapet om vad Det Sköna och Det Goda består av är inget så frånvarande som relativiseringar. Kulten av den vita, långa kvinnan med rätt näsa är sen 1934 offentlig politik i Colombia och inget annat land har så många skönhetstävlingar; Miss Kaffe, Miss Polis, Miss Socker, Miss Bogotá, Miss Karibien, etc.

Riterna som kulminerar i kröningen av Miss Colombia pågår i en hel månad och omges av en korporativ kraftsamling som får 1930-talets Italien att blekna. Guvernörer, direktörer, redaktörer, generaler och präster ställer denna tid alla sina institutioner i Det Skönas tjänst via en potent postkolonial stilövning som skulle få Sveriges nyelitister att tjuta av upphetsning, men vars makt sen länge kortslutits i estetiskt mer sofistikerade samhällen.

Latinamerikas auktoritära samhällen är som gjorda för odling av fasta värden och det är ingen slump att fyra av fem finalister till Miss Universum 2008 kom härifrån eller att fem av de senaste tio årens titlar gått hit. I ingen annan del av världen jobbas så politiskt professionellt med framtagning av uniforma flickor, och rätt mix av hierarkisk kultur och religiös laddning plus frånvaro av postmodernt genomslag är helt avgörande för att ett samhälle ska ta absoluta idéer om skönhet på allvar. I Sverige har ingen nykter brytt sig sen tävlingarna efter en historisk aktion 2001 blev synonyma med gubbslem, men har den nya skönhetshögern rätt är vi nu på väg mot ett nytt paradigm. Huh.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s