När mediestora länder som Sydafrika o Indien går till val är det kanske inte konstigt att ett litet uddaland som Ecuador inte lyckas tränga sig in på pressplats. Dagens val, en promenadseger för sittande president, har vad jag kan se inte orsakat några rader alls i svensk press förutom denna lilla tt-grej i Svd där Rafael Correa felaktigt påstås ha "Hugo Chávez och Evo Morales som förebilder". DN är begripligt nog helt upptagen med epidemin i Mexiko men det är ju lite konstigt att redaktörerna på radions Godmorgon världen inte funnit det värt att köra ett reportage.

Correa är knappast en liten pojke som papegojar Chávez eller Morales, jag tror snarare att det är – eller kommer att bli – tvärtom. Ecuador är, vilket varje år bekräftas av Latinobarometros undersökningar om demokratins tillstånd på kontinenten, ett extremt konstigt land när det gäller demokrati. Omoget i fråga om institutioner o med ett folk som aldrig fått några skäl att respektera normala representativa ordningar. Få ecuadorianer "tror" på demokrati, och det är just det Correa håller på att lyckas ändra på. Tror jag. För ordningens skulle vore det förstås bra om han i dag inte vann i första omgången så landets sargade opposition får en chans att träna lite till. Även Ecuador – liksom Colombia, Venezuela o Bolivia – lider av den livsfarliga sjukan att ha en allt för stark president vars maktapparat börjat leva sitt eget liv.

Ändå är jag övertygad om att Correa går o lita på i mycket högre utsträckning än Chávez, Uribe eller Morales. I BBC:s rapport betonas de auktoritära dragen i Correas styre men ställt mot de progressiva reformer han genomfört kombinerat med insikter om hur sanslöst usla tidigare presidenter varit ser det mesta relativt bra ut för landet just nu. Åtminstone som ett slags tillfällig ordning. Om det inte vore för ekonomin. Sannolikt har Correa haft väldig tur i fråga om tid för valet. Flera presidenter i Latinamerika är fortfarande mycket populära o det beror delvis på den högkonjunktur kontinenten levt med under nollnolltalet. Effekterna av bakslaget, den globala krisen, har ännu inte visat sig med full kraft vilket förklarar de fortsatt höga popularitetssiffrorna. Hade Ecuadors val varit om ett eller två år hade allt varit en annan story. Bolivia går till val i december o Colombia i maj nästa år, o då kommer ekonomiska realiteter ha hunnit avslöja mer om hållbarheten i deras ekonomier än vad som hittills skett i Ecuador. Det blir bökigare, men mer intressanta, val att följa. Utkämpade av politiska projekt med sämre tajming än Correa.