Letar i DN efter hur det gick för Mona o Vanja på 1 maj men hittar knappt nån rapportering. Trist. Ser i stället ett bra rep av Koblank från Eritrea. Sorgligt det blev med det landet. Var där 1993 o gjorde en temabilaga åt Syndikalisterna o fick för enda gången i mitt liv lite förståelse för tanken om "mat först, demokrati sen". Korkat. Kommer aldrig hända igen. O nu hittar jag Inger Arenanders analys av 1 maj-talen. Huh så färglöst det låter. Stackars Sverige. Här i Bogotá präglades dagen av hammaren & skäran, che-tshirts o stenkastning. Som vanligt. Inte heller så lustigt med tanke på att det är övre medelklass (maskerade kids) som kastar på arbetarklass (poliser). För varje första maj som går syns dock allt fler gula flaggor från nya demokratiska vänsterpartiet PDA. Är – det enda – upplyftande.