Etik är som bekant inget för kristna. Så fort en person med prästkrage tar ordet moral i sin mun kan man inte längre hålla sig för garv, o när nu Fernando Lugo – kristne socialisten som förra året blev president i Paraguay – visar sig inte bara vara pedofil utan också ha missbrukat sin pastorsmakt å det grövsta genom att år efter år sätta på små fattiga bondflickor o sen strunta i ansvaret (Lugo är abortmotståndare men tycks anse att det bara är hans snedsteg som ska få aborteras) gissar jag att man inte ska bli förvånad. Hittar inga av de senaste (presidenten konfronteras dag efter dag med sina lögner o tvingas medge sex med nya kids) artiklarna på engelska, men här en från Time för två veckor sen. O här en annan också lite gammal rapport. BBC har en kort video som är alldeles för snällt vinklad, medan Mauricio Vargas (på spanska) igår skrev en intressant krönika om saken i colombianska El Tiempo. Jag var skeptisk till Lugo från början enkom på grund av att han var befrielseteolog o präst. Att han nu, som alla andra kristna revolutionärer på den här kontinenten, visar sig vara samma privilegiesurfande svin som resten av kyrkans män gör att man nästan bara blir trött. Att finna Gud är inte att närma sig etik, utan att befria sig från moral. Tycks det.