När jag för femton år sen började skriva om narkotikapolitik var det inte svårt o skilja de nyktra från de packade i debatten. Att allt skulle utvecklas till en situation där Sverige framstår som allt mer efterblivet i diskussionen var lätt att förutse, liksom att medieklimatet med EU-medlemskapet skulle svänga o slutligen upplysa svenskarna om hur det faktiskt står till med en del saker – tex lätta o tunga droger. Att se svensk rapportering i ämnet i dag är jämfört med för tio år sen en fröjd. Sakligt. Olika röster. Intressant. Seriöst. Under våren har TV8:s Världen i fokus kört flera bra reportage, P1:s Konflikt har gjort ett lysande program om droghandeln o i torsdags gick ett tema knark i SVT:s Korrespondenterna. Min egen essä om drogkriget går, om jag fattat det rätt, i morgondagens DN. Det mest intressanta med Korrespondenternas debatt, där en stackars kristdemokrat fick representera svensk dumhet, var det som brittiske EU-parlamentarikern Chris Davies flera gånger upprepade; potentialen att förtråkiga drogerna via legalisering. Tror han har en stor poäng där; kolla på repet från Holland – hur kul ser det ut o sitta o jointa i reglerade tandläkarväntrumslika miljöer?