I ett halvår har jag gått o hoppats på att jag ska får rätt i det jag skrev om Honduras i denna DN-krönika, men nu verkar det stå klart att jag fick helt fel. USA:s beslut att erkänna valet den 29:e november gör att det mesta faller samman o några långtgående negativa slutsatser kan dras: a) det nya fortroendefulla klimatet mellan Latinamerika o USA som föddes med Obamas seger är nu stendött, b) ett prejudikat har satts som talar om för kontinentens eliter att de trots allt inte har så mkt att frukta om de väljer kuppens väg, något som kan öppna dörren för nya mörka tider, c) det internationella samfundet har svikit Honduras o allt tyder nu på att kuppmakarnas agerande successivt kommer accepteras, vilket spelar Hugo Chávez allt mer uppskruvad militärretorik i händerna på ett oförutsägbart sätt.

Finns givetvis massor mer att säga men där några av de mer kontinentala innebörderna. Här ett par intressanta nya texter om den sorgliga utvecklingen. Erik Halkjaer ger en bra bakgrund/analys/kritik av läget på Newsmill. På makthavare.se avlöjas att kuppmakaren Michelletti valts till vice orförande i liberala internationalen (under folkpartiets närvaro) vilket kommenteras av mig på samma webbplats. O i essäerna Honduras revisited och My Thoughts on Honduras gör Robert White intressanta analyser och summerar vilket elände hela skiten kommer bära med sig. Mycket sorgligt att jag hade helt fel, när allt hade kunnat bli så bra.