Lyssnade just på senaste Filosofiska rummet som äntligen är tillbaka efter att Teologiska rummet sandlådat i ett par veckor. Möjligt att Sven-Erik Liedman har rätt i att Alexander Bard är filosofins Björn Ranelid, men det hindrar inte att det var han som fick mest tänkvärt sagt. Tror också att teknologin o bioetiken är de områden där det enda som förtjänar att kallas filosofi idag förs. Fattar dock inte vad som tycktes som ett underliggande förakt för logik. Att den analytiska filosofin är trång o tråkig o förhindrar små svenska snillen att blomma är nog sant, men tankar som rör sig helt fritt i förhållande till all form av logik – är det tänkande?