I den här posten resonerade jag lite om första delen i P1:s dokumentärserie Narkotikalandet och jag gissar att jag inte var ensam om att oroa mig över att det serverades för mycket känsla och för lite fakta även om reportaget i sig var mycket bra och obehagligt starkt. Har inte hunnit lyssna på de andra två delarna men idag hade Studio ett ett uppsamlande samtal/debatt om serien vilket lade till exakt den typ av information man saknade i reportagen. Mycket bra. Nyanserat och kunnigt och helt fritt från politikernas gamla vidriga populisttävling i narkotikafrågan. Björn Fries, under sin tid som förra regeringens narkotikasamordnare bakbunden av en del politiska hänsyn, sjunger numera rakt ut och sätter fingret på exakt rätt saker. Jag har tipsat om nedanstående essäer många gånger förr, men för nytillkomna läsare som börjat intressera sig för mer teoretiska perspektiv på narkotikapolitik kan de vara av värde som fördjupning till det som diskuterades i dagens Studio ett.

Lik på hög (Arena 4/12)
Nu rasar grunden för svensk narkotikapolitik (Dagens Nyheter 26/8-11)
Den nationella baksmällan (Arena 6/02)