När jag vintern 2018 var anställd som writer-in-residence på Uppsala universitet för att inspirera forskare till mer levande text och berättande körde vi bland annat nedanstående workshops. Sedan dess har jag skrivit boken ”Text & stil – om konsten att berätta med vetenskap” som kom ut på Natur & Kultur våren 2019. Hör av dig om du eller din institution vill arrangera något på tema akademin och skrivandet.

Bra text – vad är det?
Vad som är bra är såklart subjektivt men oavsett om vi pratar avhandling, bredare sakprosaverk, tidningsessä, antologibidrag eller bara en vanlig anslagsansökan utmärks en levande text av ett antal saker – vilka? Utifrån tre essäer diskuterar vi den stimulerande textens nödvändiga ingredienser: renodlad poäng, intellektuella cliffhangers, effektiv citering och egen stil – samt läsarens behov av trygghet. Bland mycket annat.

Vårt behov av stil
Personlig stil eller attityd prioriteras sällan i det akademiska skrivandets mer kyliga neutralitetssträvan men faktum är att inga texter behöver vara formmässigt själlösa. Med vilka medel byggs en författaridentitet och hur blir man stilistiskt egen? Med hjälp av några mer eller mindre vågade exempel undersöker vi den genomtänkta formens föränderliga roll i berättande. Vill du vara torr eller vild och i så fall varför? När blir textattityd en tillgång och när blir den bara fånig? Vilka risker tar stilodlaren? Vad är elegans? Gillar hjärnan symmetriska texter? Hur skapar man i så fall sådana?

Rytm, spänst, variation
Levande text skiljer sig från död bland annat genom bättre komposition; välplacerade och smidigt levererade citat, varierad meningsbyggnad, kreativ ordbildning, lagom blandade doser av fakta, analys och målande exempel. Etcetera. Utifrån tre kortare texter och fragment studerar vi skiljetecknens sköna funktioner och hur texter kan ”spännas” bättre. Hur skapas rytm? Varför är eget påkomna termer så hälsosamt för både text och tanke? Hur ”fuska” så ett nödvändigt men klumpigt citat blir kort och smidigt? Hur många stycken måste det gå innan ett säreget ord man gillar kan användas igen? När blir allitteration fräscht och när inte?

Textens guldkant
De i särklass viktigaste och mest – oftast enda – lästa delarna i en bok/artikel är paradoxalt nog de som inte står i själva texten; titel, rubrik, undertitel, ingress, kapitelrubriker, innehållsförteckning, baksidestext, etc. Är de torra och halvdöda blir inget mer läst vilket dessvärre också händer när de är för ansträngt flåshurtiga. Utifrån några konkreta exempel diskuterar vi strategier och tekniker för titel- och rubriksättning. Varför känns många böcker så betongigt tråkiga? Vad är egentligen en rubrik? Hur hittar man de magiska ordkombinationer som får fram-, bak- och innehållssida att skina av liv, rörelse och nya tankar?

Börja rätt
Varje text har en start och om det inte händer något i de första styckena faller alla läsare utom de avlönade bort – så hur skapas en början som bär, som kittlar läsaren på rätt sätt och lovar mycket men inte för mycket? Med hjälp av talande exempel botaniserar vi i myllret av fängslande och avtändande sätt att öppna en text. Vad bör en bra inledning göra med läsaren? Vad får den absolut inte göra? Vilka textstrukturella fundament läggs i en texts början? Och hur kickstartar man sig själv om man kör fast direkt och blir sittande med ångest och blank skärm?

Klippa kort
Att ”kamma” en text färdig innebär inte bara att avlägsna korrekturfel, oklara syftningar och luddiga resonemang utan också att stryka allt som är onödigt långt: byta mångstaviga ord mot kortare, göra tråkiga termer roligare, rensa bland kommatecken och överflödiga ”som”, ”så”, ”att”, ”det”, ”hade” och annat dött kött som gärna sprider sig i initiala skrivfaser. Vi redigerar några korta texter och studerar den solida enkelhetens betydelse för skön läsupplevelse. Hur tajtar, packar och förenklar man bäst? Hur sammanfatta snabbt och uppsamlande men ändå framåtblickande? Vilka kommatecken behövs och vilka inte? När är det effektivt att skriva ut direkta frågor och när blir de bara en börda? Spelar det någon roll om man istället för ”huvudman för projektet var…” skriver ”projektets huvudman var…”?