Just som metoo-vågen peakar i Sverige – den första riksdagsmannen sparkades för bara minuter sedan och Dagens Nyheter går snart i tryck med krav på att Svenska Akademiens ledamöter Horace Engdahl och Peter Englund ska avgå – sätter sig en av vår tids snabbast stigande intellektuella världsstjärnor, en feministisk ikon, i en kohudsmönstrad fåtölj i Stockholms hjärta och slår ihop händerna.

— Jag kan bara svara för USA men där har det nu tagit fel riktning. Vi har fått en sexpanik.

Masha Gessen, rysk-amerikansk författare till en bästsäljande bok om Pussy Riot och nu aktuell med tegelstenen Framtiden är historia – det totalitära Rysslands återkomst – har denna morgon publicerat en krönika i The New Yorker, hennes publicistiska hemmaplan numera, på temat sexualitetens förestående omförhandlingar och gör sig redo för försvar. De massiva avslöjandena av global könsmaktsordning och den kollektivt påslagna golvbelysningen som effektivt exponerat manlig övergreppskultur och kringliggande tystnadsmekanismer är såklart progressivt, men det paradoxala, som hon formulerar det, är att det som ser ut som ett kliv framåt i slutändan riskerar bli ett kliv tillbaka – till en sexrestriktiv tid i vilken kvinnor var sexuellt omyndigförklarade och berövade agens: ”Infantilisering av kvinnor har aldrig varit till kvinnors fördel.” I det fortfarande starkt religiösa USA pågår, tycks hon mena, ett slags reducering av antalet sexuella kontexter i vilka en kvinna inte uppfattas som offer.

— Problemet uppstår när samtycke förlorar sin mening. Kanske till och med blir omöjligt.

Sexets koppling till Gessens aktuella ärende – totalitarismens återkomst i Ryssland – kan tyckas långsökt men är i själva verket, fast på lite annat sätt, en av flera röda trådar som elegant syr ihop den nya boken. Som öppet homosexuell och mamma till tre barn hör hon till den stora mängd ryssar som tvingats fly landet sedan Putin på ett mer institutionellt hårdhudat sätt börjat hamra fram vad Gessen menar är en sorts nostalgisk pseudoidé om vad det ryska folket är.

—- Putin har ingen ideologi, bara en röra av idéer. Men i detta hopkok spelar homofobin och tron på framväxten av en hotfull så kallad ”genusideologi” en helt central roll. Homosexualitet är regimens perfekta symbol för allt som är främmande och upplösande. Så fort Putin börjar prata om hbt-personer pekar han på något som många ryssar tror var icke-existerande i Ryssland före 1991. Och det är på vissa sätt sant. Givetvis fanns det flator och bögar i Sovjet men det fanns ingen artikulerad gayidentitet, ingen homosexuell samhällsgemenskap.

Boken, en politiskt laddad levnadsteckning av personer ur den generation ryssar som föddes under 1980-talets perestrojka, dokumenterar en rad rättsvidriga processer där hbt-personer – som enligt den nya nationalismen inte bara orsakat dagens sexliberalt moraliska förfall utan också landets ”demografiska vinter” – fängslats som spioner men framför allt pedofiler, Att koppla homosexualitet till sexuella övergrepp mot barn, bekant figur i juridiskt hinderbygge mot sexuell frigörelse, har enligt boken varit en bärande strategi hos många av de medborgargarden som på bred front nu knackar bög men mer gångbart presenterar sig som ”den sociala rörelsen för att förebygga pedofili” i moderlandets och moralens tjänst.

Men viktigast, säger hon och snurrar på en av fingrarnas stora ringar, med idén om ”hbtq-lobbyn” som kulturfrämmande import från väst är att det väcker liv i föreställningar om ett mer genuint Ryssland fritt från kosmopolitiska och postmoderna smittor.

—- Och där finns den gemensamma nämnaren med alla andra konservativa projekt i världen just nu, inte minst Trumps, där en bisarr idé om ”genusideologi” allt mer framträder som den stora fienden. När människor är rädda för samtid och framtid bygger ledare projekt på en längtan efter ett inbillat förflutet.

Masha Gessen lutar sig tillbaka och gör en grimas när lite svårare frågor tornar upp sig. Boken är, liksom flera tidigare verk, en våldsam kritik av Putin men märkligt nog gör hon det väldigt lätt för både presidenten och hans supportrar att vifta bort den. Även i USA har hon kritiserats för en allt för alarmistisk användning av begreppet ”totalitär” – auktoritär går de flesta med på men totalitär kräver en statlig förtrycksapparat som, menar många, knappast finns i dagens Ryssland – och trots att en stor del av de 500 sidorna går åt till att teckna återkomsten av ”homo sovieticus” talar hon inte med en enda person i den stora majoritet som faktiskt röstar på Putin.

— Well, säger hon avvaktande. Varje gång jag pratar med intellektuella i Europa eller USA möts jag av invändningen att ”Putin är ju väldigt populär och han har ju ett enormt stöd”, men man kan inte använda västs redskap för att förstå Ryssland. Man kan till exempel inte prata om en allmän opinion i ett samhälle där det inte finns en offentlighet och inte heller någon opinion. Putin har förstört offentligheten, förstört medierna och återskapat bestraffningssystemen – så när opinionsinstitut går runt och frågar människor vem de stödjer och får fram att 86 procent stödjer Putin, någon annan finns för övrigt inte att stödja, så mäter man ju bara graden av totalitarism. Inte allmän opinion.

Mot den dramatiska berättelsens slut – en huvudperson har då mördats, andra flytt och någon klippt kontakten med Gessen – konstaterar hon att de protester mot Putin som organiserats i år, 2017, är ”de geografiskt största i Rysslands historia” på ett sätt som inte heller självklart går ihop med idén om den fullfjädrade totalitarismen. Men, säger hon, även det bygger på en felläsning av systemets nygamla natur.

— Putin har skapat ett slutet system. I Ryssland finns idag inga institutioner som den här sortens protester skulle kunna påverka. Miljontals människor på gatorna i dagens Ryssland blir bara miljontals människor på gatorna. Inget mer. Det finns inte längre någon mekanism som kan koppla ett sådant uttryck till Kreml.

Det ser med andra ord nattsvart ut och hon ser ut som hon bitit i en citron när frågan om framtiden kommer. Boken är hennes avgjort mest ambitiösa hittills och avser skildra en av världshistoriens största händelser – tiden då alla hoppades att diktaturens Sovjet skulle kunna göras om till demokratins Ryssland – och givetvis har hon tänkt på framtiden. För även om Putin blir kvar på livstid kommer han ju en dag dö.

— Geopolitiskt kan vad som helst hända då. Mest troligt är att Rysslands gränser kommer förändras. Det är ett väldigt spänt imperium som blivit än mer ansträngt under Putin och som nu hålls ihop av press och pengar från Kreml. När det försvinner, även om det blir temporärt, tror jag att stora stora delar av dagens Ryssland kommer brytas upp.

Samma dag som Masha Gessen lämnar Sverige meddelar källor i Washington att högernationalisten Tom Cotton med all sannolikhet blir ny CIA-chef och dagen innan har Nordkoreas kärnvapenprogram avfyrat ännu en ballistisk robot, denna gång med kapacitet att nå Nordamerika. Såväl världen som landet hon 2013 flydde till – Obamas USA – är idag i snabb glidning mot osäkrat tillstånd och samtidigt som hon själv blivit allt mer av klassiskt liberal amerikan har Amerika självt blivit allt mer likt hennes gamla hemland Ryssland. Det är en ödets ironi, men så fort chocken under förra årets amerikanska valnatt lagts sig – småtimmarna då hon skrev en berömd lista på ”sex överlevnadsregler i en auktoritär tid” – insåg hon att inget var förvånande. Egentligen.

— Det är inte så att jag varit en blind lover of America tills Trump blev vald, faktum är att han är en helt naturlig utväxt av de sexton år som gått sedan 11/9 och de politiska förändringar som skett sedan dess. Kriget mot terrorismen har skadat amerikansk politisk kultur i grunden, i meningen att det har skett en extrem koncentration av makt till Vita huset. Och detta har i sin tur banat väg för Trump och det sätt han blev vald. Amerikaners sätt att uppfatta presidentskapet och synen på vad en president är har förändrats.

Hon gör en paus. Ser rädd ut.

— Totalt förändrats.

Magnus Linton

 

Masha Gesssen/Fakta

Född 1967 i Moskva.
Författare till ett tiotal böcker, på svenska finns Mannen utan ansikte, Ord kan krossa betong och den just släppta Framtiden är historia – det totalitära Rysslands återkomst.
Bosatt med sambo och tre barn i Harlem, New York.
Mottagare av flera priser och utmärkelser, däribland Svenska Pens Tucholskypris 2013.