Timbros horor

Från högern har kommit ännu en bok där stenrika journalister dunkar rygg med stenrika direktörer. Naket och talande, skriver Magnus Linton.

När jag en gång hamnade i debatt med Percy Barnevik – långt före skandalen – fick jag anledning att fråga om fenomenet ekonomisk makt var honom bekant. Han svarade nej. Helt uppriktigt sa han att han var mycket tveksam till att en sådan maktdimension existerade. Över huvud taget.

Rätt sensationellt, tyckte jag då. Men nu har jag läst en ny bok från Timbro – Global – och börjat förstå lite mer om hur avskärmad den ekonomiska eliten faktiskt är från vad som utspelar sig på världens mark. Två män, ekonomijournalisterna John Mickletwait och Adrian Wooldridge, båda på tidskriften The Economist – står för texten och det är mycket spännande läsning. Jag lovar.

Med storblå ögon har författarna rest globen runt. De vill visa globaliseringens goda effekter och kommer till slutsatsen att prostitutionen just nu håller på att frälsa den fattiga världen på ett sätt så positivt att man inte vågat drömma om det för bara några år sedan. Efter murens fall har horor från öst konkurrerat med horor från väst enligt ett dynamiskt mönster som vitaliserat marknaden och varit till största nytta för kunderna. Åren efter 1989 ”översvämmades de västeuropeiska sexmarknaderna av östeuropeiska sexarbetare, som dumpade lönerna. I tyska Kiel var standardpriset för en prostituerad 50 mark från 1992 till 1998, ett avsevärt fall i reella termer.”

Än bättre har rivna gränser och frihandelsavtal varit för porrbranschen. Mest imponerande är enligt författarna det amerikanska och extremt framgångsrika Vivid Video, vars arbetare kallas ”Vividflickor” och ”alltid förväntas bära ett speciellt Vividhalsband”: ”Vivid Video”, som på senare tid sett priset på arbetskraft sjunka som en sten och i dag omsätter 60 miljoner dollar per år, ”producerar inte bara DVD snabbare än någon annan studio utan arbetar också nyskapande genom att använda sig av mediets speciella fördelar, som att tittaren kan betrakta en viss scen från flera olika håll.”

När man når fram till sidan 400 inser man att några intervjuer med löntagare blev det inte. De två välbetalda pojkarna Mickletwait och Woolridge reser omkring med sin mikrofon och ligger på knä framför direktör efter direktör i världens alla hörn, alla är nöjda och glada för att det blivit så mycket enklare att handla och när de lyriska författarna tar in på lyxhotell blir de alldeles blöta i byxorna av allt fantastiskt globaliseringen åstadkommit: ”Den som planerar en affärsresa kan titta på Internetsajten World Sex Guide för att finna ingående betyg på bordeller, eskorttjänster och nattklubbar i hundratals städer över hela världen.”

Det är rätt kul. Först ler jag åt det sanslösa i att två utbildade journalister, tränade i att belysa fenomen ur olika perspektiv, kan skriva en bok på det här sättet. Av ett femtiotal intervjuer finns inte ett enda samtal med en prostituerad eller en porrskådis trots allt uppskruvat intresse för sexhandel. Samma gäller för varje bransch som avhandlas. Inga arbetare. Inga kvinnor. Inga barn. Bara entreprenörer och direktörer. Timbro har gett ut en bok om män av män och för män – fast bara för de rika. Konstigt är det förstås inte. Men väl naket blir det. Stenrika journalister dunkar rygg med stenrika företagsledare. Barnevik, Mickletwait, Woolridge – alla leker i samma värld. De tränas inte i att se. Utan i att blunda. Förstås.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s