BUENOS AIRES. Stor, större, störst. När Latinamerikas tre viktigaste vänsterledare – Brasiliens Lula, Argentinas Kirchner och Venezuelas Chávez – i onsdags slog fast ambitionen att bygga en tusen mil lång gasledning genom hela kontinenten var det ett språk i kursiver: samarbete, por favor!

Med EU som förebild drömmer Latinamerikas nya ledare sen länge om en kontinental ekonomisk och politisk gemenskap som kan lyfta de sargade länderna ur det förödande USA-beroendet – en gång för alla.

Så bra har det emellertid inte gått på sistone: handelsblocket Mercosur ligger i intern kris och efter att flera trängda länder – senast Colombia och Peru – skymfat den latinamerikanska gemenskapen genom att skriva bilaterala avtal med USA har de tre ekonomiska motorerna vädjat till uppryckning. Hur, klagade Chávez nyligen, ska en egen ekonomisk ryggrad kunna byggas om alla fortsätter att prioritera det nationella före det kontinentala?

De argentinska och brasilianska ekonomierna växer så det knakar och el megagasoducto – tanken är en sträckning från Venezuela till Bolivia, båda med enorma outnyttjade gasreserver, genom de flesta sydamerikanska länder – kommer enligt de hoppfulla att undvika förödande energikriser för ”resten av seklet”. Därtill, lovar Chávez, genererar projektet en miljon arbetstillfällen och kommer få en helt avgörande betydelse för det gasrika men dollarfattiga Bolivia. Evo Morales, ny både som boliviansk president och medlem i den panamerikanska socialistklubben, har enorma problem att dra igång gasutvinningen och har gång på gång vädjat till en och bara en sak: omgivningens solidaritet.

Megaprojektets krux är förstås – som alltid – pengar. Vem ska betala?

Ingen som vet.