Presidentvalet i Mexiko blir en rysare.

När zapatisterna sa hej till världen med sitt väpnade uppror 1994 inleddes en historisk cirkel som i morgon ser ut att slutas just där den började – i Mexiko. Revolten sjösattes symboliskt samma dag som Nafta – frihandelsavtalet mellan USA, Kanada och Mexiko – trädde i kraft och var startskottet för den socialistiska tjurrusning mot presidentposter som sen blev ett faktum över hela Latinamerika. I land efter land har USA-lojala regeringar röstats bort i takt med marknadsliberalismens misslyckanden och i morgon avgörs om även högerstyrda Mexiko, Latinamerikas näst största ekonomi, ska byta modell.

Valet är det jämnaste och tydligaste i Mexikos historia: för eller emot avtalet. Nafta, mönster för regionens efterkommande handelsavtal, skulle skapa så många nya jobb att utvandringen till USA skulle självdö, ekonomin skulle växa med sju procent om året och korruptionen snart vara ett minne blott. Finns nåt som pekar ditåt?
Nej, är det svar vänsterkandidaten Andrés Manuel López Obrador nu ser ut att vinna presidentposten på. Mellan 1990 och 2000 steg antalet mexikaner i USA med 80 procent och i dag flyr ytterligare en halv miljon, fler än nånsin, varje år till El Norte. På tio år har handeln mellan USA och Mexiko förvisso mångdubblats men dess mervärden har, som i övriga Latinamerika, helt gått majoriteten förbi: nu lever 40 procent av mexikanerna under fattigdomsgränsen.

Ändå är det nåt mer ironiskt som ser ut att ge segern till Obrador; de avtal Vita Huset i dag försöker skriva med alla latinamerikanska länder rubriceras som ”frihandel” men är ofta raka motsatsen. Nafta satte stopp för stimulanspolitik i Mexiko men medgav en massiv höjning av USA:s stöd till egna jordbruksproducenter. En amerikansk bonde fick plötsligt tio gånger mer i statliga subventioner än en mexikansk och nu har över fem miljoner bönder i Mexiko slagits ut. Obradors ledning över tvåan – högerns Filipe Calderón – är betydligt mindre än så och de skakade böndernas snabbt växande stöd för den förre kan avgöra. Han har lovat ”omförhandla Nafta”, och vinner Obrador har Washington – igen – producerat just vad man fruktar: ännu en länk i den latinamerikanska vänsterkedjan.

Magnus Linton