Visby. För att bli effektiv player i Almedalen måste en manlig politiker se över vad som är mycket viktigare än retorik och utspel; sin maskulinitet. Att Thomas Bodström slickas våt av reportrar beror på att han glider så bra i en ny saliv samhället börjat producera – längtan efter Den Gode Mannen – och dess paradoxala tendens att raffinera i stället för att lösa upp förtyck. ”Hegemonisk maskulinitet”, bärande term i feministisk teori, är de normer och beteenden som legitimerar mäns överordning av kvinnor och det är ett spel som hela tiden kräver förnyelse och i dag bäst görs genom att män visar upp rätta doser stereotyp feminitet – hälsa, värme, barnvagn – utan att ge minsta avkall på systemets mer bärande bjälkar; kontroll, distans, oberoende. När Wille Craaford (K) gigat klart för moderaterna barhänger han förstås med light drink i blommiga Vinäger i stället för med ölande lobbyfyllon på vulgära Donners. Ändå ligger han i lä. I Sverige finns ingen, absolut ingen – sa mansforskaren David Tjeder på ett proppat seminarium om genus – som kommer i närheten av justitieministern i kampen om könsmakten: ”Thomas Bodström”, sa Tjeder, ”ÄR den hegemoniska maskuliniteten”.