Buenos Aires. När Brasilien på söndag väljer om sin sittande president Luiz Inácio ”Lula” da Silva är den stora frågan vem som egentligen avgör valet: Lula, Folket eller Gud?

I Sydamerikas på alla sätt viktigaste land växer ingen social kraft snabbare än den protestantiska; 1991 var bara 9 procent av landets troende protestanter, 2000 15,4 procent (26 miljoner) och i dag tillhör över 30 av de 180 miljonerna en evangelisk kyrka. Lula, ännu katolik som majoriteten, har i kampanjspurten låtit närmast tungomålstalande i flörten med pingströrelsen – dominerande samfund av de nya – och det av ren självbevarelsedrift.

Valet mellan katolsk eller pingstkyrka blir allt mer en klassfråga och bland de fattiga massor som under 1980- och 90-talen övergavs av både stat och kapital har pingstvännerna markerat närvaro på ett sätt som väckt enorm sympati. Lula, lanserad som ”de fattigas kandidat”, har tvingats knyta strategiska allianser med rörelsens högerpartier och är nu så rädd för att stöta sig med puritanerna att han, meddelar El Clarin, ”till och med slutat dricka.”

På måndag är det med andra ord som vanligt i Brasilien; varken vänstern eller högern sitter vid makten – det gör Gud.