Politiska fantasier

Bilden av bloggaren som självfäktande loser kåt på ett eller annat – mest sig själv, uttryckt i politisk övertygelse – stämmer lustigt nog ofta i debatten om Hugo Chávez. Är som om den röde mannen med oljan slår an gnistor på varje skärm som lyser upp ett freak. När Chávez i måndags storstilat förlorade sin uppmärksammade folkomröstning gick luften ur de två lägren av liberaler och kommunister som länge exploaterat det fattiga Venezuela som en virtuell lekplats för politiska fantasier. Skoj att ha, för den som slipper delta.

Liberalen behöver sina råa diktaturer, annars tappar livet mening, och där de inte finns måste de hittas på. I borgliga medier har sakfel och fantombilder i fallet Venezuela varit mer regel än undantag, men självfrälsande scenarion har varit än vanligare i bloggosfären. Riksdagsman Fredrik Malm, uttråkad i sitt lilla fp, kunde dagen före omröstningen lova att ”Chavez nu tar steget fullt ut till att bli diktator. En del bedömare hävdar att valutgången är oviss, men ingen valutgång i Venezuela är oviss längre.” Inte? Längre?

I samma behov av sagor är de unga klistermärkesrevolutionärer som går igång på allt som är rött och hett och ligger långt borta. Radikal medelklass i Europas har sen 1950-talet använt Latinamerika som duk för politisk exotica som saknas hemma och med Venezuela har nu traditionen förts in i nya seklet. Vad som är sant och ej spelar ingen roll då det viktiga är BILDEN. För bloggen Handsoffvenezuela, en av hundra i samma genre, blev valresultatet en kalldusch och fantasierna om det egentligen socialistiska landet lyftes till nya nivåer.

Att ”skapa revolutionära aktivister”, bloggens mål, var svårare i verkliga Venezuela än pojkar från Gävle och Götene tänkt sig varför en lustig saltomortal gjordes. Efter att de inför omröstningen förklarat sosseri vara värsta förräderi mot arbetarklassens objektiva intressen ritades fantasylandskapet bums om när resultatet deklarerades och det stod klart att venezolanerna sagt nej till grundlagsfäst socialism. Eftersom, resonerade bloggen, socialdemokrati trots allt ändå möjligen är lite socialism och delar av Chávez opposition ju kallar sig sossar konstaterades triumferande att ”det inte stödet som saknas i Venezuela”: ”En klar majoritet av det venezolanska folket vill ha ett socialistiskt samhälle.”

Revolution lever. Och diktaturen. I Skarpnäck.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s