I tisdags blev Chiquita Brands – fruktvärldens Coca-Cola – återigen amerikanskt förstasidesstoff och i Urabá fick arbetare, vana att hitta likdelar bland bananträden, nya skäl att fundera över varför deras hem blivit centrum för en global fråga: What´s the cost of doing business in Colombia?

När bananjätten tidigare i år medgav att man mellan 1997 och 2004 betalat ut 1,7 miljoner dollar till colombianska terrornätverket AUC var det ett ärende för USA:s rättsväsende, men i veckan fördes saken upp även på den colombianska juridikens dagordning. En åklagare har nu inlett en process för att söka klarhet i exakt vilka av bolagets chefer som är ansvariga för vilka utbetalningar och i det grävandet vecklar en brutal dynamik ut sig. Standardförsvaret från alla som stött marxistutrotningsgrupper är att Colombias aggressiva gerilla tvingat bolagen att köpa skydd för sina anställda och egendomar och att alternativet hade varit att lämna landet. Problemet är att allt mindre pekar på att det är sant, och allt mer på en systematik där Chiquita och andra bolag spelat en aktiv snarare än en passiv roll i utvecklingen av Colombias blodiga konflikt. Bananjättens första utbetalning till antigerillaförbanden sammanföll med starten av högergruppernas offensiv i Urabá, landets dominerande bananregion, och de kommande sju åren gjordes ytterligare över hundra utbetalningar. Under samma tid utförde terrorgrupperna flera av sina allra värsta massakrer – majoriteten av offren var civila – och, som The Nation konstaterar, ”de paramilitära gruppernas dödande ökade dramatiskt i takt med utbetalningarna”. Trots att AUC terrorstämplades 2001 fortsatte Chiquitas stöd i ytterligare tre år och nu utreds anklagelsen, framförd redan 2003 av Organisationen för Amerikanska Stater, att Banadex, Chiquitas filial i Colombia, smugglat in 3 400 AK-47:or och enorma mängder ammunition direkt till Urabás AUC.

Men, som flera tidningar konstaterar, Chiquitas mellanchefer har få skäl att oroa sig – i alla fall om historien är en bra guide. Är det nåt familjerna här lärt sig är det att straffrihet är regel och rättvisa undantag på deras ultraattraktiva mark, och om några år har bolagens stöd till massmördarna sannolikt genererat få domar medan en loj kommentar – återigen – kan fällas i livsmedelsindustrins globala styrelserum: ”that´s the cost of doing busines in Colombia”.

Magnus Linton