Gårdagens Godmorgon Världen hade ett av flera reportage av Lotten Collin om Venezuela som gått i radion senaste veckorna, men också ett inslag om Kristina Hultmans nya bok om Sthlms "gayvärld" som var rätt skumt. Lyssna. "Att gå från homovärlden till gayvärlden är…", "nu när jag inte längre är i gayvärlden…", "man blir lätt utstött i gayvärlden…", etc. Förutom att Sthlm än en gång – kanske befogat – kändes reducerat till Skellefteås storlek blev det rätt bisarrt att lyssna på. Finns denna föreställning om vattentäta skott mellan homo o hetero, gayvärld o heterovärld, flata o straight fortfarande? Varför skulle "gayvärlden" inte bära på samma sorts problem o möjligheter som vilken annan rörelse som helst? Trodde Hultman att Den Lesbiska Kvinnan var nån sorts ultragod urkvinna där kotterier o eventuellt idolskapande av vissa intellektuella – självklarheter i vilken annan "värld" som helst – per definition var uteslutet bland lesbiska? O varför trodde hon i så fall det? Det är en intressant fråga. Har inte läst boken, o det är möjligt att inslaget bara var taskigt redigerat – men vad som sas påminde om nåt väldigt väldigt gammalt.