Fick ett mejl som tipsade om att mitt förra inlägg blivit omedelbart bönhört – tack, tack – i och med att Dan Josefsson och Daniel Suhonen i dagens AB under rubriken Arena – helt utan rörelse, för femitelfte gången får man väl säga från den tröstsökande vänsterns bänkrad, går till storms mot postmodernismen. AB hade själv en serie om "pomo" för ett tag sedan som på ett rätt bra sätt förklarade vad det handlar om, o varför de så kallade radikaler som skriker som stuckna grisar så fort begreppet kommer på tal mest gör det för att de är religiösa. Kristna. Möjligen omedvetet. Vill äta hamburgare utan att bli störda. Det är ju så jobbigt att tänka. O dessutom en överklassysselsättning. Kan vi inte gå på fotboll i stället? Det gör trots allt de flesta. O de flesta har alltid rätt för de är arbetarklass. 

Att teologen Terry Eagleton blir artikelns teoretiska bas är självklart och talande, och den som läser Nina Björks fina sågning av Eagletons senaste verk kan bara lägga den som mall över Josefssons och Suhonens text så klarnar det mesta. Vänsters uppdrag är att trösta. Inte tänka. Samla, dunka rygg, omfamna, gå till kyrkan. Det är verkligen inget fel på att göra sånt men det man blir lite skräckslagen av att tänka på är ju varför skribenterna, som trots allt är journalister, tycker att just en tidning ska mobilisera till det. Fack, partier, rörelser, nationer, religioner, politiker, klasser, etc ska syssla med sånt – men en tidning? Hur skoj blir den? Finns ju dessutom hur många såna som helst. Bara att slå upp. Hur roliga är de?

Jag är rätt säker på att detta hat mot postmodernismen bara bottnar i okunskap. Visst saknas ibland klassperspektiv i Arena och jag delar uppfattningen att tidningen ibland på ett fånigt sätt – har säkert själv gjort mig skyldig till det flera gångar – tar spjärn mot "vänstern" för att slipa fram en kanske förment radikal ståndpunkt, men det hindrar ju inte att Arena, Glänta och Ord&Bild är de enda vänstertidningar i Sverige som levererar spännande TANKAR. Där en idédiskussion pågår. Att göra en tidning med avsikt att mobilisera till första maj är kanske ett lovvärt projekt, men inget jag skulle läsa. Här en essä jag skrev i just Arena och som jag tycker samlar hela denna diskussion om vänstern o postmodernismen i ett nötskal. Är det jag skriver ett "hot mot vänstern"? Texten handlar om postmoderna tendenser o är som jag ser det en attack på högern men som givetvis blir obehaglig utifrån den kristna vänsterns perspektiv eftersom den och Axess har så mycket gemensamt. Är texten "förstörande" för vänstern? Har svårt att se det. Däremot är den väldigt typisk för Arena.