Varje natt innan jag somnar scannar jag svenska kultursidor i hopp om välformulerade idéstrider och en riktigt skrämmande insikt som drabbar en är att i Sverige verkar det inte finnas nåt att bråka om. Ingen är arg. Har inte läst ett enda intressant gräl på en hel månad. Inte ett enda. Säger något. Om klimat. Utveckling. Eller om redaktörer. Här i alla fall ett skönt utbrott av Ulrika Kärnborg, tillsammans med Åsa Linderborg en av få det går att lita på. Tack.