Ser ut som om den närmast desperata ansträngning Mario Vargas Llosa och några andra gjorde – beskriven i denna krönika i torsdags – för att hålla fujimorismen borta från makten i Peru till slut gav utdelning. Håller sig nuvarande siffror vinner Ollanta Humala med några få procent och till den latinamerikanska vänstervågen kan läggas ännu ett land. Vad Humala egentligen står för och vilka hans yttersta avsikter är är inte lätt att veta eftersom, som Vargas Llosa påpekat, det mesta som stått om honom, även i så kallat seriösa medier, har varit sanslös antipropaganda. Hans ambition att beskriva sig som en Lula snarare än en Chávez är sannolikt mest valtaktik – alla vill klä sig i Lulas framgångar – men det finns annat som pekar på att han faktiskt lagt idéerna om en mer militär socialism och den patetiska nationalismen bakom sig. Bara att hoppas det stämmer.

Händelsen är hur som helst mycket intressant ur ett kontinentalt perspektiv. När högern segrade i Chile förra året spådde många början på den latinamerikanska vänstervågens slut, men sedan segrade Dilma Rousseff i Brasilien – det enda land som är stort nog att ensamt slå an kontinentala toner – och nu Humala i Peru. Jag skrev i januari rapporten "Latinamerika, vänstern, framtiden" för tankesmedjan Arena Idé och den kan fungera som hjälp för den som vill förstå de senaste tendenserna i vågens progressiva och mindre progressiva drag. Finns att ladda ner här. För er som läser spanska finns några nyktra analyser av bakgrunden till Humalas seger på BBC Mundo. El País har också ett antal intressanta artiklar här o här o här.