Lyssnade i går kväll på P1:s entimmessändning om Göteborgskravallerna vilket var både upplyftande o tragiskt. Som America Vera-Zavala konstaterade tyder allt på att – jag skrev flera artiklar på det temat i Expressen när det begav sig – våld lönar sig, o att det blir ännu en bekräftelse på det när vi nu tio år senare sitter o diskuterar vad som hände i Gbg utifrån kravaller, gatstenar, skott o eld i stället för att prata om vad Göteborg o hela dåtidens våg faktiskt betydde POLITISKT. Dagens radikaliserade Latinamerika och den arabiska våren är på många sätt direkta konsekvenser av de tankar, aktionsformer, nätverk, kommunikationsstrategier, nya demokratisyn o respekt för heterogenitet (convergence in diversity) som föddes i och med globaliseringsrörelsen. Men eftersom media på många sätt är ett skämt – extremt förutsägbart, lätt manipulerat, ett redskap – så blir o blev det ingen diskussion alls om ingen kastar sten. O en diskussion om stenkastning o politik är ju bättre än ingen alls. För ett halvår sedan tog jag o en kollega kontakt med olika redaktioner för att göra reportage apropå tioårsdagen av Gbg men vi ville inte diskutera saken i ett provinsiellt våldsperspektiv utan just prata om politik o förändring. Vilka värderingar som ställdes på huvudet, hur facket identitetskrisade när folk intog gatorna, de nya mediestrategier som växte fram (nu tydligt konkretiserade i Nordafrika o Mellanöstern), kritiken av alla former av ledarledda revolter, etc. Men inga nappade. Våld, stenar, polis, rånarluvor, fängelse, fönsterkross –  det lilla våldtagna Göteborg – var det som lockade media nu som då. Det lokala. Sorgligt, men kanske begripligt för den som sett medielogik inifrån. Vera-Zavala lyfte programmet på ett sätt som räddade det. Det går givetvis att lyssna på nånstans på sr.se men sändningen har sorterats på ett sätt som gör det omöjligt att hitta. Meddela här please om någon lyckas hitta den. O igen: tack America.