Slavoj Žižek har alltid varit lite för mycket av effektsökande estradör för att jag ska orka titta på honom mer än ett par minuter i taget och när jag senast såg honom i Stockholm var han direkt platt i sina resonemang bara för att det var så otroligt viktigt för honom att satsa all kraft han hade på att vara rolig, men i så här korta portioner blir han ju rätt underbar. Och vad gäller den så kallade Naturen tror jag han har helt rätt.