Magplaskets värde

Expressens kulturchef Karin Olsson skriver idag intressant om hur hon blev tillfrågad att medverka i det Uppdrag Granskning som sändes igår men såklart tackade nej eftersom det var så lätt att räkna ut vilken agendadriven konspirationskontext hon skulle placeras in i. UG hade skrapat ihop tre exempel på lite slarvig journalistik – jag kan lova att den som granskar ett antal större reporterjobb, inte minst UG:s egna, skulle hitta betydligt större tveksamheter än de relativa bagateller som presenterades i gårdagens program – men som Olsson snabbt begrep var ärendet inte att avslöja journalistiskt slarv utan bara använda exemplen som talande illustrationer i Den Stora Berättelsen om den svenska journalistkårens politiskt korrekta vägran att diskutera Den Stora Sanningen om invandringen. Janne Josefssons egen hjärna verkar vara så fast i idén om den välfärdsförstörande invandringen att han säkert gör hundra sådana program till, men jag är rätt säker på att personer som Nils Hansson och andra chefer egentligen såg vilket komiskt magplask gårdagens program var. Jag tycker det var rätt oansvarigt av redaktionen att låta en uppenbarligen grön reporter göra bort sig på detta sätt, men det goda med programmet var att det i sin genanta svaghet var rätt klargörande: om UG har blåst iväg några hundra tusen kronor för att bevisa den tes Janne Josefsson så länge brunnit för och de inte kommer upp med mer än såhär så är det ett slags kvitto på att det nog står rätt bra till. Har svårt att tro att jag kommer vara ensam om att inte kunna hålla mig för garv nästa gång Josefsson påar ett reportage om hur "känsligt" det är att prata om integrationspolitiken. Min gissning efter gårdagen är att ingen chef kommer låta de orden komma ur Josefssons mun igen på väldigt väldigt länge. Toppen. UG har vid flera tillfällen snyggt dragit ner byxorna på reaktionära imamer, inte minst de som hycklar om jämställdhet inför kameran men i enrum uppmanar muslimska kvinnor att inte ringa polisen när de blivit misshandlade av sina män. Det är seriös journalistik det, och jag kan inte påminna mig att en enda journalist i Sverige gjorde annat än tackade för reportaget och upprördes av dess innehåll. Lägg pengarna på sånt istället så behöver ingen staga upp icke-avslöjanden med löjliga känslighetstermer inlånade från SD:s retorikhandbok formulär 1A. Har man på fötterna är det, som bekant, bara att köra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s