Colombias nya mörker

I världens tragiska tillstånd av eskalerad flyktingkatastrof och högerpopulistiskt flerfrontsavancemang har den colombianska fredsprocessen – det annalkande slutet på ett av världens längsta krig – länge setts som en av få stora och riktigt goda nyheter av global rang; ett försoningens, förnuftets och fredens kontrast till det på andra håll tilltagande mörkret av hat, hot och hets.

Med söndagens folkomröstningen och dess nej till fredsavtalet mellan stat och gerilla kliver Colombia emellertid inte bara åter till den mörka sidan av samtidens krigsberättelser, utan blir framför allt ännu en plats där en antikverad högerpopulism kan räkna in en skön seger byggd av enkla budskap, religiösa dogmer och militära myter. För vilka fina ord om fortsatt dialog som just nu än hörs från landets president Juan Manuel Santos – helt investerad i det ja som inte blev – kommer ingen ifrån det faktum att nej-sidans seger är en stormande återkomst för landets auktoritära höger, djupt allierad med kokainmaffians övre skikt, och dess till synes odödlige portalfigur: före detta presidenten Álvaro Uribe Vélez (2002-2010).

Måhända var det naivt att tro att ett så modernt och resonerande fredsavtal – det hade tagit fyra år att skriva och innehöll många insiktsfulla paragrafer om jämställdhet, rasistisk logik och krigets faktiska orsaker – skulle kunna överleva en av våld, religion och vit makt så hårt präglad terräng som den colombianska, men för en tid såg det faktiskt så ut. Eller rättare: många ville tro det. Att Colombia var modernare än det var.

Men nu är den gamla ordningen återställd. Uribes effektiva kampanjpropaganda om att avtalet skulle innebära kärnfamiljens upplösning, ekonomins kubanisering och terrorister som presidenter slog till slut rot bland många fler väljare än någon kunnat ana, och vad som nu väntar i ett av världens våldsammaste länder är inget annat än Den Stora Ovissheten.

Regeringen och gerillan, de som förhandlat, har blivit så illa skadeskjutna att det i fråga om den förra är svårt att tänka sig annat än en snabb eller långsam avgång, medan en större fråga gäller den senare. Skakade av valresultatet har gerillan hittills meddelat fortsatt eldupphör och förhandlingsvilja, men att det över femtio år gamla Farc skulle sätta sig tyst i skolbänken medan Alvaro Uribe, dess yttersta fiende sedan 1990-talet, dikterar villkor är allt annat än sannolikt. Mer trolig är en allmän demoraliseringsprocess där den väpnade rörelsens lägre skikt successivt kastar loss från organisationen – och att dessa tusentals vapenerfarna ungdomar nu sugs upp som feta injektioner i landets redan alarmerande men mer strikt marknadsanpassade drog- och allmänkriminalitet.

Det är inget ljust scenario.

Magnus Linton

2 reaktioner på ”Colombias nya mörker

  1. Colombia- bara mörker eller hopp trots allt?
    Jag tycker nog att din reaktion på folkomröstningen är överdriven med avseende på resultatets signifikans för extremhögerns återkomst. (‘stormande återkomst’ skriver du t.ex) Det speglar väl i viss mån även din antipati mot Alvaro Uribe. Med vetskap om att Nej-segern innebär att 17-18% av folket faktiskt röstade mot avtalet så känns det inte som någon storseger, precis.
    Men processen tar kanske ny vändning efter fredspriset till Juan Manuel Santos. Det vore mycket intressant att läsa dina kommentarer betr förväntad reaktion hos folk i allmänhet men naturligtvis även vart Uribe-sidan kan komma att ställa kursen.
    Hälsningar
    Åke Lewander

  2. hej åke o tack för inlägg. som framgår av min kommentar till fredspriset i dagens dn tror jag dessvärre inte att man ska hoppas för mycket på vad den internationella opinionen, inklusive ett fredspris med dess vidhängande ovationer, betyder. ett problem med hela den här fredsprocessen är ju just att den varit mer applåderad utomlands än i colombia. vad gäller eventuella överdrifter av högerns comeback finns en bra bakgrund här, om du läser spanska: http://www.semana.com/nacion/articulo/plebiscito-por-la-paz-juan-carlos-velez-revela-estrategia-y-financiadores-del-no/497938.

    till kommentaren i dn:
    http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/magnus-linton-dodlaget-i-colombia-bryts-nog-inte-av-fredspriset/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s