När ett reviderat fredsavtal i veckan presenterades för colombianerna – må Amerikas sista krig få ett snart slut – stod en politisk absurditet i full blom: det första avtalet, avvisat i folkomröstning efter en fascinerande Trump-lik högermobilisering, har nu med pincett rensats från en innebörd som aldrig funnits.

Att sånt som inte finns måste tas bort är inte ovanligt i politiken och speglar inte sällan så kallade moralfrågor, särskilt sex och kön, och så även denna gång. ”Vad hände med genusideologin?” frågade sig Colombias största nyhetsmagasin häromdagen apropå det faktum att landets liberale president Juan Manuel Santos, avtalens arkitekt och årets mottagare av Nobels fredspris, som ett skrämt lamm inför högerns hökar med gälla versaler meddelat att den nya texten bortom alla tvivel ”klargör att avtalets jämställdhetsambition ÚNICAMENTE handlar om att erkänna kvinnor som offer i konflikten och garantera deras rättigheter.”

En klar majoritet av det colombianska krigets 6 miljoner flyktingar är kvinnor, hundratusentals med serie våldtäkter i bagaget – vanligen ursäktade av könens olika ”natur” – och inspirerad av bland annat Sveriges feministiska UD visste Santos att en fred utan jämställdhetsperspektiv aldrig skulle bli hållbar, men samtidigt att en adressering av temat skulle föra honom rakt ut i den politiska kvicksanden.

Redan i somras – långt före folkomröstningen – hade således ett spöke börjat hemsöka landet, närt av präster i byar och städer, som sades göra barn homosexuella och familjebildningar perversa; det var fredsprocessens jämställdhetsperspektiv som förvandlats till ”genusideologi”, en kulturfrämmande idéimport som inte handlade om att uppvärdera kvinnan utan radera både henne och mannen. Inte en bokstav om något sådant har någonstans funnits i fredsprocessen och som Semana, Colombias Newsweek, i söndags konstaterade kom spöket – genusideologin, begreppet utan vare sig innehåll eller kravdrivare men ändå hotfullare än fortsatt krig – att orsaka ”fredsförhandlingarnas värsta kritikstorm” och en av de ”mest uppslitande debatterna i Colombias moderna historia”. Nu har både liberaler och socialister bett om ursäkt i hopp om att den nya fördragstexten ska få högerns och kyrkans välsignelse.

En får hoppas det gör susen.

Magnus Linton