När Stieg Larsson – enstöringen vars författarporträtt just nu klär latinamerikanska kultursidor – gick ur tiden anade han inte den översättningsvåldtäkt han nu utsatts för. Böcker med feministiska titlar är huvudvärk för förläggare verksamma i mer patriarkalt laddade kulturkontexter än den svenska – eftersom verken måste sälja. Maria Svelands ”Bitterfittan” penetrerades under sin väg från svenska till tyska av kommersiella krafters vilja att mesa ner titeln till något som inte skulle väcka anstöt, innan mindre korrumperade redaktörer skred in och nu verkar ha räddat ”Bitterfotze”.

Mindre bra gick det för Stieg Larsson. Efter ett slags eufemistiskt världsrekord ligger hans ”Män som hatar kvinnor” nu i travar hos bokhandlarna här i Bogotás centrum med titeln ”Los hombres que  no amaban a las mujeres”. Översättningen betyder inte ens ”Män som inte tycker om kvinnor” utan ”Män som inte älskar kvinnor”, och det är möjligt att en titel med ordkombinationen män + hat + kvinnor skulle få det svårt på religiöst kodade marknader som denna – men gränser för säljmanipulation bör rimligen finnas. ”Bitterfittan” lär inte nå hit, och gör den mot alla odds det kommer både ”bitter” och ”fitta” sötas till rejält på färden. För pengarnas skull.

Magnus Linton